Jag finns och jag lever

väl hemkommen frân 10 underbara dagar i Israel, jag vill âka tillbaka igen sâ skönt och avslappnat var det.

Pourquoi je ne recycle pas les capsules - Nespresso

Nespresso,la machine à café espresso, le truc que tout le monde aimerait avoir dans sa cuisine, c'est presque devenu un signe extérieur de richesse. Ah bon tu n'as pas de Nespresso!!! ( oulala la honte!!) Bref, non je n'en ai pas, mais on en a un au bureau ( et toc!) Je commande les capsules et les sac à recycler mais le problème est que Nespresso a oublié de mentionner dans sa pub à 2 millions d'euros " What else", que oui, on peut recycler les capsules mais cela demande un abonnement au service client, et même après 10 appels pour reclamer ces fameux sacs, il y a eu le moment où, pour la troisième commande de capsules à 300 euros, le livreur a quand même réussi à ne PAS récuperer les 2 sacs pleins, et quand l'accueil m'appelle pour me le signaler, eh oui,là! A ce moment là, j'en ai tellement marre de Nespresso, que j'ai mis les deux sacs pleins à la poubelle. Mon geste non -eco du jour et je me dis que non, je n'aurai jamais une machine à la maison.

Vad hände med den franska maten?

Korna äter gräs som innehâller kemiskt bekämpningsmedel , fiskarna kommer frân hav där det dumpas sopor, vâra smâ kycklingar bor trânga burar och ser aldrig grönt gräs eller blâ himmel, och ankorna blir matade med antibiotika för att de är sjuka

Vi mâste börja ta ansvar över att det är vi som är grunden till vârt samhälle och alla sjukdomar som omringar oss.

Vad hände med lander som är känt för sin goda mat? är det för att vi ville komma längre och tjäna mer som gjorde att kvalitén tappades bort pâ vägen?

Pâ en blogg fâr man säga vad man vill?

Pâ en blogg fâr man säga vad man vill, även om personen man pratar med inte är här och ändâ inte lyssnar.
Bra, dâ tar jag tillfället i akt och säger, vad synd att du inte hör av dig, vad synd att man mâste googla om att du fortfarande stâr med bâda fötterna pâ jorden och inte i luften,
vad synd att du inte ville dela din sorg, det var din mamma som hjälpte mig att inse att inte bara jag led, utan hela familjen, och det var hon som fick mig att förstâ med vilken egoism jag levt,
vad synd att jag skriver av mig , i min ynkliga blogg, jag som ville berätta det som jag har pâ hjärtat och se din reaktion
Vad har vi gjort, vad var det som gjorde att du valde att vända oss ryggen
Jag tänker inte ringa mer, inte skriva, inte maila, inte skicka meddelanden med min telefon,
Vâra vägar skiljs med dessa ord

I väntan pâ svar

Hon sitter i väntrummet, det var varmt ute, sommaren har anlänt, en japansk persien skyddar rummet frân solens strâlar och vinden fâr den att gunga lätt. Genom fönstret pâ glänt hör hon fâglarna kvittra, en mamma gâr förbi med sitt lilla barn, och hon hör mamman förklara varför man  mâste säga tack, hon känner en lätt rökdoft, nâgon stâr nâgra meter frân fönstret, men pâ andra sidan och röker, vet den rökande personen vem som sitter bakom gardinen och varför, sâ hade personen nog fimpat direkt.
Solen värmer upp rummet, hon tänker pâ papprena i  tygpâsen frân MOMA, som hon har i knät och livet som ligger i spillror i pâsen, provsvaren bränner genom tyget, mitt liv är slut tänker hon, hon försökte att tränga bort târarna.
Tänk pâ nâgot annat, tänk pâ nyâr i New York, promenaderna pâ genom staden, vid havet , lyxig frukost i sängen pâ hotellet, de stora snöflingorna tunga av fruset vatten, skridskoâkarna i Central Park... och att hon anade men att familjen gick ovetandes, det gjorde veckan mycket lättare, och minnena ljusare, minnen som barnen kan hänga i julgranen om nâgra âr när de blir föräldrar.
Tanken fâr târarna att trilla, hon tänker pâ allt hon är rädd att hon inte kommer fâ se.
Dörren öppnas och han kommer in i rummet, hon hör sitt namn, som en dom, hon reser sig, pâsen känns sâ tung även om det bara är pappper, förgiftade papper.
Hon gâr in, sätter sig och tittar upp mot hans ansikte, de mjuka bruna ögonen, de fina dragen, det tjocka skägget, hon har lust att lägga handen mot kinden och undrar vad han tänker pâ, hur han kommer att gâ till väga, det gâr snabbt, hon anar, han ser ledsen ut, vad händer nu, hur skall det gâ, hur mycket tid, första tanken gâr till barnen, den andra är ' varför jag, mina barn är ju sâ smâ', och den tredje är 'hur lâng tid har jag',

Klockan tickar, livet gâr vidare, livet stannar inte ens upp 2 minuter, för att ta igen sig själv, för att andas och försöka trösta sig själv, ingen annan person som stâr nära vet, inte än. Hon gâr ut i en dimma, hon har ont i magen, magknip som fâr en att hâlla andan, det är ren ângest, vad säger man, hur börjar man, hon vill inte ha medlidade, inga târar, ingen att ringa, hon gâr nerför gatan lângsamt, hjärtat slâr hârt, en solig vindpust smeker kinden och det luktar jasmin, hon gâr mot parken och letar efter en ledig bänk i solen under ett träd, hon sätter sig ned och försöker att andas.
I  en timme är hon själv med svaret, domen, medan vi andra är i väntan pâ svar.....

Jag stâr brevid, lidande, hon vill inte prata och har inte ringt tillbaka, jag vill inte vara pâ bara för att, tar avstând, alla lever det här pâ olika sätt, men du skall veta att jag tänker pâ dig,

Hjälp hur bloggar man..

jag har inte bloggat pâ sâ länge sâ nu har jag glömt hur man hittar och godkänner en kommentar..

Ett âr i tio linjer

- Jag har varit i Rom och älskade staden
- Jag har sett en Mexikansk utställning av masker i Paris
- Jag mötte vâren pâ en uteservering i Göteborg med ett glas rosé
- Jag har läst ett tiotal böcker och kan inte ens komma pâ tvâ, men tyckte väldigt mycket om boken Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
- Samma gäller bio, och jag gillade Camille redouble, târarna och skratt om varannat
- Vi har köpt hus
- Semester pâ Bordeaux- kusten
- Hittade pâ bra julklappar i âr, Happy box frân UNICEF
- Jag har köpt en hemlis
- Med en positiv tanke kommer man lângt

Dagens femma

Höstlovet är här
Tjejerna är här och mâr bra
Solen skiner
Frankrikes rugby lag är i final i världscupen
En kopp kaffe

För tvâ mânader sedan

bestämde jag mig för att lämna Cancerfonden. Jag kände mig som en urvriden trasa.
Alla liv som sjukdomen tar, sâ mânga târar, sâ mânga förtvivlade ansikten, jag tänkte om jag gâr ut och tar avstând sâ kanske jag kommer att mâ bättre,
men nej, det är min grej, det mâste betyda nâgot att jag fortfarande är kvar, sâ jag ringde upp i fredags och frâgade om de behövde nâgon till jul, det finns alltid mycket att göra runt jul.
Mitt hjärta gâr ut till de 5 personer som inte finns mer och mina svalda târar gâr till familjernas förtvivlan och enorma saknad.

I morse gick V till vârt bageri

alltsâ vârt bageri, det som vi jobbade i för ett âr sedan, och gjorde sin parisare, köpte utan att tänka!
Jag sa att han skulle varit vârt drömkund! 22 € för 2 minuters inköp, det är annat det än alla de halva baguetter som vi sâlde för 0,45€

Det är inget illa menat, utan bara ett konstaterande hur livet i en liten turistig stad är när turisterna âkt hem och när hösten faller

Jag som har sâ mycket att berätta

varför kan jag inte sätta mig ned och skriva ned allt som hänt, sagts , gjorts?

Som härdomdagen dâ en kollega berättade om sin katt och jag skrattade sâ att jag grät eller i gâr när jag nämnde till V att jag kommer att bli sjukskriven en dag för en dags provtagning och V säger - det är ju att överdriva, dâ höll jag pâ att strypa honom men jag höll mig och skrev ned en mail med mina känslor, hade jag sagt det med honom framför mig sâ hade det säkert spârat ur men det var lugnt och ganska fint sagt, men utan svar, hoppas att han inser att det lyser egoism om sâdana tanklösa svar eller i morse dâ jag mutade den yngsta med, jobbar du bättre sâ kan jag betala....
Jag som skryter om att jag inte mutar, det händer inte ofta men det händer helt klart, pinnochio mamma
Men jag finns och mâr bra och dagarna springer förbi, säkert ett gott tecken

Tiden gâr

men inspirationen kom inte tillbaka

En bra bok

är en bok där man längtar att metron aldrig skulle stanna utan bara köra pâ sâ man kan läsa.
Jag har efter nâgra halvbra böcker hittat en fin bok.

Sommarens lästips är:

The Help - Katryn Stockett
Sarahs key - Tatiana de Rosny

Helt klart, non stop läsning!

Semestern tog slut för fort

Jag hann gâ pâ semester kommer jag i hop, men jag vet inte var semestern tog vägen, och sâ var jag tillbaka pâ jobbet igen.
Tröttare än jag var innan jag âkte.
4 tonâringar som tror att hemmet är en hotell, och som vänder pâ dygnet, jag längtade till kontoret och nu vilar jag.