Le grand bleu

I gâr tog V mig i handen eller var det tvärtom och vi gick och premiärdök i vâr bassäng med dykpool pâ 20 m , fast i och med att det var vârt första dyk sâ förklarade vâr instruktör hur dyket skulle gâ till och sedan vad det dags att ta pâ sig uttrusting och när det var gjort höll jag pâ att trilla baklänges, man skall spotta lite i masken och sedan skölja av den i vattnet (hmm) det gör sâ att ingen imma fastnar - sedan var det dags

Jag erkänner att jag fick panik i början för jag tyckte att det gick fort att komma under vattnet men jag koncentrerade mig pâ andningen och fick lock i örat som verkligen gjorde ont och även om tryckutjämningen fungerade i en timme sâ hade jag ont i öronen när jag kom hem.

Vi dök och gick ner pâ 6 meter (aj mitt öra) och sedan fick vi lära oss att simma igenom en ring (som delfinerna pâ zoo) och ta av och pâ sig simfenorna i vattnet och snurra runt och stâ pâ händerna, V vâgade till och med slâ en kullerbytta pâ avsatsen ned ât djupet, det fick jag inte chansen att göra men det sâg roligt ut.

Och när min instruktör ( vi hade varsin) frâgade hur det gick sâ gjorde jag tummen upp - vilken pâ det internationella dykarsprâker betyder att man vill upp, men jag menade att allt var bra.

Det var en upplevelse, nu funderar vi pâ att ta vâr nivâ 1 och kunna dyka med instruktör lite längre ner och kanske âka nâgonstans och dyka.

Dagens

-Minus pâ vâgen, lätt men ändâ inte plus
-Nespresso
-Promenad till jobbet
-Solen skiner
-Helg J-3

Och i kväll skall jag ta min första dykarlektion, det blir säkert inga mer men en blir det och det är i kväll, spännande.

Dagens

Grâtt,
Hungrig redan klockan 9,
fult klädd,
ful i hâret,
trött
och som körsbäret pâ grädden som inte ville ta sig, min lunchdate har inte hört av sig,

En kaffe ute och ett telefonsamtal till Sverige och jag skrattade sâ târarna rann, sedan kändes det bättre,

Höst

Jag vaknar i vemod,tänker tillbaka pâ sommardagarna med familjen som gick sâ fort,
sol, skratt och sena kvällar,
skimmrande vatten, solnedgâng, varma morgnar,
och nu, höstluften kyler mina fötter, shortsen byts ut mot byxor och tröja,
löven gulnar och slutar med att trilla av träden, kyliga kvällar,
tillbaka i storstaden,
trött,
gâr upp, frukost i ett grâtt tillstâng,
mörka morgnar , mörka kvällar,
snart är det jul och sedan kommer vâren,
jag längtar,

Glamour - en regnig höst fredag

Vi har det mest glamorösa restaurang café i kvarteret där kändisar gâr och fikar pâ morgonen, när nâgon pâ kontoret behövs piggas upp sâ gâr vi det och det gjorde vi i morse och vem gâr inte förbi caféet och kommer in, P Bruel, guuuuuuuuuuuuuud jag höll pâ att sätta i halsen, han är sâ snygg, flämt,
min kollega tycker hans fru är sâ snygg , jag gillar henne som författare och älskar hennes senaste film, men hon var inte med sâ vi flämtade tyst,
där kan man sitta hela dagen,

Och till lunch blir det

Sushi,
med en kollega,
det är grâtt och hösten är pâ väg och det gör mig vemodig,
vi har sâ mycket pâ G nu,
huset som sâlts, flytt, lägenhet, skolor,
bagarplaner,
barn och oss,

Tröttheten tog inspirationen eller var det tvärtom?

(Om min Pappa hade kunnat läsa det här sâ hade jag ALDRIG skrivit det här inlägget, jag hade fâtt en smacka, vi som ALDRIG ât framför tvn och ännu mindra vâgade lägga upp vâra fötter pâ soffbordet, fast sex kunde vi prata om)

Sedan en vecka sâ är vi (eller jag) helt slut, jag orkar hem och jag orkar att lägga upp mina ben pâ soffbordet efter att ha ätit middag framför tvn, V har tagit över mitt jobb hemma, han sköter marknadsservices ganska bra, maten är lite för fet och oftast stâr det ett glas i diskvasken (är det sâ svârt att sätta i diskmaskin? och bordet är inte riktigt perfekt avtorkat frân frukost (Call me Bree)
I alla fall sâ orkar jag se pâ tv och sedan ropar, skriker sängen, men V är tvärtemot och i gâr mitt i ett romantiskt ögonblick sâ säger han,
-Jag har glömt att stänga bakluckan pâ bilen

Jag skrattade sâ jag grät, han är bara för romantisk, jag undrar vad som fick honom att tänka pâ bilen?

Sedan jag blev sjuk sâ tar jag

reda pâ egentid och smâ lyckor som
-En färsk pressad apelsinjuice vid Pont de l'Alma
-Eller en kaffe pâ Starbucks
-Sitta och läsa i en park
-En perrier
-Tänka och tvinga mig att tänka positivt,

Har du mycket jobb?

Nej, i dag har jag bara, fakturerat, printat, varit pâ parkeringsvisning (jo det finns och det är halva priset för en lägenhet utanför Paris) lyssnat pâ Carola, ätit lunch med kollegorna, läst bloggar men emellan det sâ har jag jobbat som 17 och snart skall jag gâ och posta ett brev pâ posten eftersom att alla tar för sig av företagets frimärken utan att medge när nâgon tar de sista sâ mâste jag offra mig i dag,

och dâ har jag inte gjort klart min bokföring än och jag säger bara att jag inte kommer stanna tills 19 i kväll , dâ det sâ,

Vad gör du? *tittar*
Ahhh läser sin tidning....men dâ är du ju x ocksâ.

Dagens sanning

Nu har jag kommit fram till att det inte gâr att läsa Karin - Ketchupmammans blogg pâ jobbet när chefen är inne för när jag fnissar tyst sâ flâsar jag när jag hämtar andan och jag vet att han vet att jag inte jobbar för tyvärr sâ har jag inte ett sâdant roligt jobb,
âtergâr till mina siffror

När jag hört de första tonerna pâ Dire Straits Brothers in arms sâ tänker jag pâ dig och din arrogans, och hur jag led dagar in och dagar ut, timmar upp och minuter ned av ett brustet hjärta,
Du tittade inte ens ât mitt hâll men jag tittade sönder luften ât ditt hâll, kände din parfym pâ avstând, jag med kontrollen,
kontrollen rann av mig och jag tog din arm, du nuddade min hand och mitt hjärta hoppade till, men jag inser nu att det bara var spel,
inga känslor lâg bakom,
att man lätt kan spela bort känslorna hos det motsatta könet med att hâlla dörrarna öppna, tänka ett steg före, tända en cigarett och le,hâlla kvar blicken, hâlla kvar en hand en sekund för mycket, nudda utan sk(j)äl, och gilla romantiska lâtar,
jag ryser när jag tänker pâ att jag nästan blev sjuk av alla tankar som surrade i mig,
jag log utan att kunna lâta bli att möta dina ögon, jag analyserade enligt mitt hjärta och hoppet föddes,
10 âr, 15 âr, 20 âr efterât sâ tänker jag tillbaka som om det var i gâr, varje gâng jag hör lâten,
kanske dags att vända blad,
hoppet krossades med verkligheten,
jag som är sâ romantisk, det är jag fortfarande, har alltid varit men 20 âr senare sâ är jag nâgot bränd pâ känslorna, och kompromissar inte längre och aldrig ger jag mitt hjärta till hundra procent, alltid tvivel och fortfarande en i hopstuvad lapp i plânboken,
alla dessa tänk om,
tänk vad mycket en lât kan göra, fâ en att grâta, skratta , skrika och hoppa,
mitt hjärta hoppade till när jag hörde de första strâkarna i lâten och se vart de förde mig,
vad du gjorde, allt det du inte gjorde och vad det blev,

Skype med yngsta dottern

som slâg till sin syster i gâr med en borste till poolen och träffade pannan sâ nu har storasyster en stor bula i pannan,
tur för henne att mamma och pappa inte var där men tonton (farbror) var där och det är nog värre än oss sâ hon fick nog sig en tankeställare,


-är du snäll?
-ja mamma

( kan tänka mig att hon sitter fingers crossed bakom ryggen)

Pâ väg till stan

Vi var i torsdags pâ väg in till Paris för att dumpa av mina tjejer som skulle ta tâget ut till Farmor och Farfar, vi tog bil nummer tvâ som haft semester i garaget i 2 veckor när vi var i Sverige med den andra bilen, i alla fall sâ var klockan tidigt, runt 6 tiden.
Tjejerna satt alla tre i baksätet och sonen satt bakom dem, och plötsligt sâ skriker alla tre till och jag blir förbannad för det är farligt när man kör, sâ jag var pâ väg att börja skälla, de skriker om en spindel,
jag tittar upp ( pâ C4 Picasso sâ är fönsterluckan väldigt stor och den kan inte öppnas men den kan täckas helt, och genom fönstret sâ ser jag en mini spindel krypa och säger, det där är väl ingen *stop* i ögonvita sâ ser jag tvâ enorma svarta ben, och tjejerna skriker ännu mer och V har spindelfobi sâ vänder han pâ huvudet sâ far han panik och kör av vägen, pâ motorvägen.
Alltsâ sâ tar jag styrka och tittar närmare, nu har spindeln kommit ut och sitter eller stâr i kanten av fönstret och nu börjar den att gâ längs fönstret och mot den äldsta dottern som hâller pâ att krypa ur bältet och upp pâ sin syster, munterjöken som i sin tur surar men ocksâ kryper ur bältet mot lillasyster, som vrâlar.
Jag ber V att stanna för jag kan inte ta itu med spindelhelvetet, men pâ motorvägen sâ är det inte rekommenderat om det inte är allvarligt, och jag tänkte att det är ju dumt att ha en olycka pg av en spindel som är sâ liten, jag greppar därför Paris kartbok, den är liten och smart precis som reklamen säger, och slâr efter spindeln men eftersom den gâr ut med fönstret och den trillar ner och tjejerna skriker och jag mâste tända lampan för jag ser inte var den tog vägen dâ jag ser nâgon svart i ögonvrân, den gâr pâ mitt säte, jag behärskar mig och slâr till den tvâ gânger, den rullar i hop sig och gâr i hop mellan säterna, och jag fâr inte tag i den...
När vi stannar sâ fâr jag ta pâ mig ett par handskar och sära pâ sätena och leta efter den men jag har fortfarande inte hittat den, den sitter säkert och luras nâgonstans...
När jag körde hem frân stan i förrgâr sâ hade jag en ihoprullad tidning i knät, bara om den skulle fâ för sig att titta fram dâ jäklar smäller det, nu när inte barnen är här sâ kan jag fâ panik om jag ser den därför sâ mâste jag vara redo

Tillbaka pâ jobbet

*usch usch usch*
Jag vill ha mer semester!
Funderar pâ att strejka!