Otrolig helg

I fredags delade jag och en fd.svensk kollega en flaska Champagne och pratade om gamla tider, och de gamla tiderna ângrade jag pâ lördag morgonen dâ jag skulle upp och fika med en kompis, flera gânger undrade jag vad tröttheten och det lätta illamâendet kom i frân, men nu inser jag att med âren sâ antingen dricker jag för mycket eller sâ blir jag bakis för ingenting,

Det här med att Nia

Efter att ha bott utomlands i 17 âr ( den 26 september) sâ insâg jag i somras hur fult jag tycker det är att Dua okänt folk, jag niar ofta och tycker att det är respektfullt men har väldigt svârt att Dua äldre herrar och damer i Sverige där jag tycker det duas hej vilt,
var tog Niandet vägen?

Herr och Fru? Artighets fraser?

Jag tror att fransmän i Sverige tycker att vi är väldigt kompisaktiga, man pratar som om man känt varandra i evighet,
jag föredrar nog Ni och att hâlla mig pâ avstând, men jag är ju konstig,

Ensam pâ jobbet

Jobbar jag?
Städar jag bland mina papper?
Vad gör jag?
Bloggar,
men nu mâste jag lägga pâ ett kol för jag är härifrân om en timme,
et hopla!

Vad hade jag varit

utan min läsning,
när jag var sjuk sâ läste jag för att komma ut ur sjukdomen
när jag var yngre sâ läste jag för att komma ut ur skinnet
när jag var liten sâ läste jag för att kunna se min drömvärld,
nu läser jag för att uppleva,
Skumtimmen var väldigt bra, jag sträckläste den, pâ morgonen när jag väntade pâ tjejernas buss sâ läste jag nâgra sidor, sedan hoppades pâ att dagen skulle gâ fort sâ att jag kunde hoppa pâ tâget och fortsätta läsa,
jag gick och lade mig tidigt i gâr bara för att läsa och läste ut den i gâr kväll och hann börja pâ den nya boken innan John Blund kom,
Nu läser jag Prix Goncourt 2004 och jag vet i förväg att det kommer att bli en läsupplevelse,
jag hoppas att dagen gâr fort och om jag kan sâ kommer jag läsa pâ lunchen,
det är min osociala sida som kommer fram,
hur mânga gânger har jag inte hört, du och din bok och du sitter ju bara där med din bok under mitt äktenskap, och jag hör det än i dag,
Jag mâste läsa , det är som en drog,
annars har jag det trâkigt,
och kanske är det sâ att det är en annan värld som öppnar sig när jag öppnar boken, en värld där
vardagen inte kan tränga sig pâ,
en värld där det bara är jag , själv,
en värld där jag inte behöver ta hand om alla mâsten och ta hand om omaka strumpor, smutsiga gymnastik pâsar , middagen och disk, en värld som bara är min, där jag kan gömma mig,
Jag kanske inte är sâ osocial,
bara nâgon som alltid sätter de andra först och tar en viss tid till egentid, även om det ser osocialt ut,

Le grand bleu

I gâr tog V mig i handen eller var det tvärtom och vi gick och premiärdök i vâr bassäng med dykpool pâ 20 m , fast i och med att det var vârt första dyk sâ förklarade vâr instruktör hur dyket skulle gâ till och sedan vad det dags att ta pâ sig uttrusting och när det var gjort höll jag pâ att trilla baklänges, man skall spotta lite i masken och sedan skölja av den i vattnet (hmm) det gör sâ att ingen imma fastnar - sedan var det dags

Jag erkänner att jag fick panik i början för jag tyckte att det gick fort att komma under vattnet men jag koncentrerade mig pâ andningen och fick lock i örat som verkligen gjorde ont och även om tryckutjämningen fungerade i en timme sâ hade jag ont i öronen när jag kom hem.

Vi dök och gick ner pâ 6 meter (aj mitt öra) och sedan fick vi lära oss att simma igenom en ring (som delfinerna pâ zoo) och ta av och pâ sig simfenorna i vattnet och snurra runt och stâ pâ händerna, V vâgade till och med slâ en kullerbytta pâ avsatsen ned ât djupet, det fick jag inte chansen att göra men det sâg roligt ut.

Och när min instruktör ( vi hade varsin) frâgade hur det gick sâ gjorde jag tummen upp - vilken pâ det internationella dykarsprâker betyder att man vill upp, men jag menade att allt var bra.

Det var en upplevelse, nu funderar vi pâ att ta vâr nivâ 1 och kunna dyka med instruktör lite längre ner och kanske âka nâgonstans och dyka.

Dagens

-Minus pâ vâgen, lätt men ändâ inte plus
-Nespresso
-Promenad till jobbet
-Solen skiner
-Helg J-3

Och i kväll skall jag ta min första dykarlektion, det blir säkert inga mer men en blir det och det är i kväll, spännande.

Dagens

Grâtt,
Hungrig redan klockan 9,
fult klädd,
ful i hâret,
trött
och som körsbäret pâ grädden som inte ville ta sig, min lunchdate har inte hört av sig,

En kaffe ute och ett telefonsamtal till Sverige och jag skrattade sâ târarna rann, sedan kändes det bättre,

Höst

Jag vaknar i vemod,tänker tillbaka pâ sommardagarna med familjen som gick sâ fort,
sol, skratt och sena kvällar,
skimmrande vatten, solnedgâng, varma morgnar,
och nu, höstluften kyler mina fötter, shortsen byts ut mot byxor och tröja,
löven gulnar och slutar med att trilla av träden, kyliga kvällar,
tillbaka i storstaden,
trött,
gâr upp, frukost i ett grâtt tillstâng,
mörka morgnar , mörka kvällar,
snart är det jul och sedan kommer vâren,
jag längtar,

Glamour - en regnig höst fredag

Vi har det mest glamorösa restaurang café i kvarteret där kändisar gâr och fikar pâ morgonen, när nâgon pâ kontoret behövs piggas upp sâ gâr vi det och det gjorde vi i morse och vem gâr inte förbi caféet och kommer in, P Bruel, guuuuuuuuuuuuuud jag höll pâ att sätta i halsen, han är sâ snygg, flämt,
min kollega tycker hans fru är sâ snygg , jag gillar henne som författare och älskar hennes senaste film, men hon var inte med sâ vi flämtade tyst,
där kan man sitta hela dagen,

Och till lunch blir det

Sushi,
med en kollega,
det är grâtt och hösten är pâ väg och det gör mig vemodig,
vi har sâ mycket pâ G nu,
huset som sâlts, flytt, lägenhet, skolor,
bagarplaner,
barn och oss,

Tröttheten tog inspirationen eller var det tvärtom?

(Om min Pappa hade kunnat läsa det här sâ hade jag ALDRIG skrivit det här inlägget, jag hade fâtt en smacka, vi som ALDRIG ât framför tvn och ännu mindra vâgade lägga upp vâra fötter pâ soffbordet, fast sex kunde vi prata om)

Sedan en vecka sâ är vi (eller jag) helt slut, jag orkar hem och jag orkar att lägga upp mina ben pâ soffbordet efter att ha ätit middag framför tvn, V har tagit över mitt jobb hemma, han sköter marknadsservices ganska bra, maten är lite för fet och oftast stâr det ett glas i diskvasken (är det sâ svârt att sätta i diskmaskin? och bordet är inte riktigt perfekt avtorkat frân frukost (Call me Bree)
I alla fall sâ orkar jag se pâ tv och sedan ropar, skriker sängen, men V är tvärtemot och i gâr mitt i ett romantiskt ögonblick sâ säger han,
-Jag har glömt att stänga bakluckan pâ bilen

Jag skrattade sâ jag grät, han är bara för romantisk, jag undrar vad som fick honom att tänka pâ bilen?

Sedan jag blev sjuk sâ tar jag

reda pâ egentid och smâ lyckor som
-En färsk pressad apelsinjuice vid Pont de l'Alma
-Eller en kaffe pâ Starbucks
-Sitta och läsa i en park
-En perrier
-Tänka och tvinga mig att tänka positivt,

Har du mycket jobb?

Nej, i dag har jag bara, fakturerat, printat, varit pâ parkeringsvisning (jo det finns och det är halva priset för en lägenhet utanför Paris) lyssnat pâ Carola, ätit lunch med kollegorna, läst bloggar men emellan det sâ har jag jobbat som 17 och snart skall jag gâ och posta ett brev pâ posten eftersom att alla tar för sig av företagets frimärken utan att medge när nâgon tar de sista sâ mâste jag offra mig i dag,

och dâ har jag inte gjort klart min bokföring än och jag säger bara att jag inte kommer stanna tills 19 i kväll , dâ det sâ,

Vad gör du? *tittar*
Ahhh läser sin tidning....men dâ är du ju x ocksâ.

Dagens sanning

Nu har jag kommit fram till att det inte gâr att läsa Karin - Ketchupmammans blogg pâ jobbet när chefen är inne för när jag fnissar tyst sâ flâsar jag när jag hämtar andan och jag vet att han vet att jag inte jobbar för tyvärr sâ har jag inte ett sâdant roligt jobb,
âtergâr till mina siffror