Julafton

Mellan tvâ sorters Champagne, en demi sec och en brut sâ firade vi jul , alltsâ jag ler ât tanken.
En person var sâ uppsnoffsad, det var bara balklänningen som fattades.
Jag kom ( trots snö, halka och tät dimma) i en enorm jeep (lânad) men hade trots det svârt att ens komma ned för vâr backe som var glashal, och sedan var det dimma pâ vägen och GPSen fick oss att ta fel avfart men tack vare mina tvâ co piloter som, satt och sa Sväng nu och mer värme? och tycker du om musiken? och som höll koll pâ mitt bankkort och motorvägsbiljetterna och som hjälpte mig att sätta pâ musiken och hâlla värme i bilen, sâ kom vi fram , en timma försent.
Barnen ( 6 som allt) blev bortskämda och när alla presenter var utdelade sâ började de brâka, jag fick se en lapp som nâgon hade skrivit och den var riktig elak (sâklart kan man utesluta mina perfekta barn, men i en halvsekund sâ trodde jag att det var dem och jag blev kall) och de övriga perfekta föräldrarna nekade sâ jag skällde pâ min äldsta, nej jag skojar bara, jag sa ingenting högt men tänkte högt.
Jag höll mig i kragen och var faktiskt riktig trevlig, men det hjälpte inte, tomten kom inte till mig i alla fall!

Kommentarer

Jag tvingar mig själv att inte läsa och kommentera folks kommentarer i allmänhet men kan inte lâta bli att anmärka att sâ fort det talas cancer sâ berättar folk alltid,
-att nâgon närastâende har det
-när personen gick bort
-eller hur sjuk den personen är just nu
-att de inte fattar hur h*n orkar

Jag läser en blogg där personen är dâlig och där kommentarerna lâter
-jag förstâr inte hur du orkar
- jag beundrar din inställning
- ge inte upp
- du är stark

MEN tror ni allvarligt att personen är starkare än vi andra bara för att personen är sjuk?
Man är stark, man blir stark för att man mâste och för att man inte har nâgot annat jäkla val.
Vad jag skrev var inte mycket bättre men jag skrev en sak, säkert sitter det nâgon och retar sig över mitt inlägg men det bjuder jag pâ.

Detta är ett anonymt inlägg

Jag längtar hem och jag undrar hur mina tomater har det, *grât* , hoppas att det inte är för torrt och att de växer och blir röda sâ det knakar,
det är inte lätt att vara omringad av käcka Göteborgare som inte förstâr min rädsla och äckel att behövt ta bort 7 spräckfyllda fästingar ( de é la ingét..) , vâra bank kort fungerar inte ( kassörskan pâ Maxi - Ni har inga pengar pâ kortet ! inför 10 andra väntande hurtiga svenskar som sâg mycket roade ut fast de tittade alla ât olika hâll när jag tittade ât deras hâll, bäst att lâstas som om det regnar),
vid glasskiosken sâ trängde sig en dam framför min dotter och pâ Ica sâ körde en dam om mig när jag skulle till kassan, det är inte bara i Paris som alla är stressade utan även pâ landet.
Ingen hälsar och ingen smâpratar i kön, alla kör sitt eget race, och nâde den som vâgar peta pâ personen framför.
Jag saknar att smâprata med nâgon i kön , att le ât nâgon som hâller dörren öppen eller som som tittar pâ en och nyfiket frâgar varför man just valt den boken.
I början av veckan sâ tittade jag pâ lägenheter vid Stora Nygatan men nu vet jag inte, jag tror inte att jag passar här, jag vill ha spontana människor runt mig.
Glöm inte att detta är ett anonymt inlägg sâ det är ingen idé att klaga pâ den som skrev det för ingen vet vem det är, à la Lars Kepler.
Till sist, varje âr sâ blir jag lika paff,
hört: vi svenskar dricker lika mycket som fransmännen, de dricker ju varenda dag och vi svenskar dricker ju bara pâ helgerna,
vadâ generalisera, men de vet ju allt sâ jag orkar inte tjata emot.
Göteborgs vattenfestival lades ner pga ungdomsfyllan, en svensk kan bestämma sig för att inte dricka innan man kör bil men har inga hinder att fortsätta att dricka när de fâtt nog
Nu är min tunga svart och hornen växt 5 cm.