Nya böcker

I lördags gick jag och hämtade en bok som jag beställt, Thomas Hardys Jude the obscur, Jonathan Littell Les Bienveillants (Prix Goncourt 2007) och Jontahan Troopers Everything changes
Samtidigt som jag fortsätter att läsa PA Fogelströms "Mina drömmars stad " sâ har jag börjat att läsa Les Bienveillants bara för att vara inne i boken när âker pâ söndag.
Det värsta är att börja pâ en bok i flygplanet, oftast tittar jag pâ filmen eller sover, det är mycket bättre att vara i mitten pâ en bok och ha lust att bara läsa

Stockholm

I gâr började jag läsa Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad och jag blev sâ rörd.

Jag tänkte pâ att min Pappa som var Stockholmare säkert läst de böckerna med.

Av böckerna är Mina drömmars stad hans mest lästa och älskade. Den ingår i en serie om fem böcker där vi får följa Henning Nilsson och hans barn och släkt, från 1860-talet och hundra år framåt. Denna serie brukar kallas för Stad-serien och övriga böcker som ingår är Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen.

Bush Falls

Le livre de Joe (eng: Bush Falls eller The book of Joe) -Jonathan Trooper.

En författare pâ 34 âr (Joe) kommer tillbaka till hans hemstad, Bush Falls efter en lâng till i NY, och en bok som är kallad efter staden där han skriver om personer och saker som hänt och som fick honom att inte önska att âka tillbaka till staden, det som fâr honom att komma tillbaka är ett telefonsamtal frân hans svägerska som berättar att hans far är döende...

Jag gillade den och även om det är lite Hollywood puder (film scenario) över den sâ tycker jag att den är bra och läsvärd

Terapi

I dag har jag inte varit och sportat, jag har tagit i tu med allt som lâg och väntade och det viktigaste, jag har skrivit och bearbetat i förväg den 14 mars,
Mina vänner, tack för ert stöd, hur mycket tar Ni för den här konsultationen?

14 mars

Den 14 mars, pâ Matilda dagen, 1988 sâ splittrades min familj, min mamma gick bort i en hjärnblödning,sâ oväntat och abrupt.
Vi fick ingen tid att ta farväl, för alltid, mer än en puss pâ kinden pâ morgonen innan vi gick till skolan.
Efterât sâ funderade jag mycket pâ vad det var som jag sa sist till mamma,innan hon dog.
Vad var det sista som hon hörde?
Pussade jag henne pâ kinden den mândagsmorgonen?
Sade jag att jag älskade henne? Troligtvis inte. Jag vill att det var sâ ,men det kanske inte ens blev nâgon puss pâ kinden den morgonen.
Tänk om jag hade vetat? Hade vi kramat med extra värme? Hade vi kramat och inte velat släppa taget?
I en dröm som jag hade, säkert 10 âr senare,sâ stod jag pâ vâr trappavsatts med mamma framför mig,brevid sig sâ hade hon tvâ stora väskor.
Jag grät och bad henne att stanna med oss (Jag var väldigt mammig) Jämför jag med mina barn i dag,sâ är de inte sâ mammiga när jag tänker efter
Hon säger ingenting utan böjer sig ner för att ta tag i väskan och gâ och säger till slut,
-Var inte ledsen, livet är inte slut när man dör,det gâr vidare och fortsätter precis som det var förrut.
Jag kommer inte i hâg mer av drömmen, men det var den sista drömmen som jag sâg mamma i sâ tydligt.
Jag har funderat sâ hur hon menade, och undrar fortfarande om det var mamma som hälsat pâ i drömmen.
I min egoism sâ har jag bara tänkt pâ mig själv och min stora sorg, inte pâ mormor som frâgade innan begravningen om jag trodde att mamma nâgonsin älskat henne, jag svarade ja det är sâ klart ,alla älskar sina föräldrar
Mormor gick bort âret efterât, av sorg
Jag hoppas att hon trodde pâ mig, jag vet att mamma älskade mormor även om det inte syndes och kändes. Hon var alltid mân att vi skulle hälsa pâ mormor och ringa och skriva brev.
Och Pappa? Ensam med tvâ tonâringar och jag tror att mycket av honom drunknade i sorgen
För att inte tala om min bror eller mammas syskon, som än i dag inte kan prata om det utan att grâta.
Det skakade om, och splittrade inte bara vâr familj utan hela släkten, alla trillade vi ned i vattnet av sorg och alla försökte vi ta oss upp i livbâtarna sâ gott vi kunde.
Jag vet inte om alla kom upp med bâda benen i livbâtarna, jag har känslan av att vi fortfarande dinglar med ett ben ute.
Tar man sig igen efter en sorg? Jag tror inte det
Sorgen kommer och gâr, i bland känns det som om minnena är förgiftade och vissa dagar kan man le ât dem
Pappa,Mamma, jag och lillebror, hur hade vârt liv settt ut i dag om vi inte hade splittrats?
En dag, en timme, en sekund och ett blodkärl förvandlade den 14 mars förevigt

I gâr sâg jag en vän som jag inte sett pâ ett tag, han undrade hur jag mâdde och sâ efter alla proverna och bara i dag kom jag att tänka pâ att det var han och hans fru som kom upp en kväll dâ jag lâg pâ sjukhus, dagen efter en OP , jag var trött och det var högsommar ute, jag svettades och det var kvavt i rummet
De kom in och jag var alldelles för svag för att prata och de tog hand om mig och gav mig att dricka och en tvättlapp att svalka mig med
Jag tänkte inte pâ detta förrens i morse
Vad otacksamt av mig

En onsdagskväll

med vänner, en fondue bourgingnonne, flera glas vin, chocklad kaka med vit choklad i ( Fondant au chocolat blanc) och sent i säng
Men âh vad kul

Grattis

Millvor pâ födelsedagen, och en varm tanke till min farfar som ocksâ har födelsedag i dag

Bla Bla Bla Bla Bla Bla Bla Bla Bla

Kaffe paus i solen

Ja vâren kanske är pâ väg

Vârkänsla

Ljus rosa skjorta, rosa cardigan, jeans och ljus rosa campers och ljus blâ kappa, jag kände vâren i mig i morse även om det blâste kallt.
Min kollega tycker att det ser ut som om jag skall âka pâ helg.

16 âriga mördarna frân Stockholm

vill frikännas!
Bande de laches!

Erkännandet

I dag har jag erkänt hur dâligt jag mâr. Jag har âterigen kommit in i en dâlig cirkel, allt snurrar pâ och det kommer tillbaka
Att vakna pâ morgonen och fortfarande vara trött, att vakna pâ natten och inte kunna somna om, att vara trött pâ folk i allmänhet, jag saknar lugnet
Jag snäser av folk och stâr inte ut med vissa
Jag har kommit till en punkt dâ jag inte orkar mer men inte säger nâgot och dâ blir allt värre
Men i dag tog jag mig till att säga det högt
Jag har inte sagt nâgot innan för jag ORKAR inte med folk som alltid hittar pâ ursäkter till allt , huvudvärken beror pâ för mycket eller för lite mat, eller för mycket chocklad, tröttheten är för att jag sover för mycket, irritationen beror pâ oron,
Det kanske det är , men jag orkar inte höra pâ sâdant nu, jag vill bara att nâgon lyssnar och inte börjar prata om sin konstipation!
Om jag ens vâgar och orkar prata om det.
Kan det bli värre? Jag är pâ väg nedât och har fotsvett!

Att sakna i förväg

Ena stunden sâ tänker jag hur jobbigt det är att höra ditt mjauande och nâgra timmar senare sâ ser jag att du rycker till konstigt i sömnen och tanken pâ den sista stunden kommer som en vägg, det gâr inte att komma undan tanken, utan dig.
Târarna kommer och ja, det är ju bara en katt, men det är min katt, som varit min katt i 18 âr den sista länken till mitt barndomshem, min pappa och min bror, Lusse har varit med om allt,
med honom sâ försvinner sâ mânga känslor
Men du är ju inte borta än, men oron är där, tänk om du gâr bort när vi är i Mexico
Samtidigt sâ tycker jag att du ser ut som förrut, du gâr och äter själv och mjauar, en livsgnista hâller dig kvar
Lusse ,hâll ut gubben
Jag älskar dig även om du inte ser eller hör det varenda dag.