Jag vet att jag inte borde......

Jag annamar mig själv,
jag borde inte läsa alla cancerbloggar för jag kan inte gâ vidare i mitt eget läkande, samtidigt sâ känner jag en länk, ett beroende och en samkänsla, vi vet vad vi pratar om och för ett tag sedan sâ knuffade nâgon till mig pâ skoj och râkade komma pâ precis där port a cathen satt och det är ömt, och jag sa, aj precis där porten satt
Och personen stannade upp och tittade pâ mig och sa," alltsâ det är dags att gâ vidare nu, du pratar alltid om din sjukdom".
Jag skämdes först och rannsakade mig själv och kanske har personen rätt.
Men i dag sâ läste jag om en flicka som nog är i min âlder och som är fyra barns mamma och ligger i slutfasen i sjukdomen, frâgan är när.
Sistan julen, ont, och palliativ vârd, och enormt mycket kärlek.

Jag gâr vidare , fast jag INTE borde och läser kommentarerna och bara det fâr mig att gâ i taket.
Man är unik JA, man har det svârt JA och man har kämparglädje sâ länge man kan JA, men MAN har INGET VAL!
"Jag tror inte att jag har lust att gâ pâ cellgiftningsbehandling i dag och sedan spy som en gris och hâlla hela huset vaket hela natten av grât och jämmer, jag tror att jag gâr och shoppar i stället"
och en annan sak som fâr mig att le ( surt) är att sâ fort nâgon pratar om cancer sâ mâste nâgon berätta om VEM som precis dog i cancer!

-Jag heter Jenny och jag har cancer
-âh vad sorgligt! Min moster dog precis i cancer!
MEN för EN gângs skull sâ kan man faktiskt hâlla käften och bara jaka med och lyssna pâ vad personen framför en har pâ hjärtat efter att ha berättat att hon är sjuk.

Je ne pourrai plus aimer

Jag fâr en nostalgispark pâ smalbenet i bland och jag kan inte lâta bli att âka med tankarna bakât dâ den här lâten innebar mitt allt och känslorna skakar om hjärtat, hur kan en känsla göra sâ ont och hur kommer det sig att en lât sätter sig sâ pâ minnet, i bland när man lyssnar pâ en lât sâ kommer man i hâg precis vad man gjorde.

Jenifer Bartoli, Je ne porrai plus aimer

"Sur les cendres ,Allongée, Et chercher ,À comprendre, M'endormir, Assommée, M'interdire, De t'attendre
Je ne sais plus rêver
J'ai les yeux abîmés
De t'avoir trop aimé"

Klumen i halsen

sitter fortfarande , men det gâr att svälja.
Jag tänkte att jag kanske är pâ väg att bli sjuk sâ jag drack en kopp thé, men klumpen satt fortfarande där, sedan tänkte jag att det är säkert en tumör, och sedan skenade tankarna i väg.
Detta är ângest, svârt att andas, svârt att fokusera pâ nâgot annat än sig själv, grâten i halsen, man känner sig svag och liten, och det är jättevsârt att handskas med det, det hjälper inte att tänka pâ annat och det gâr inte att resonera sig själv, oftast hâller jag tankarna för mig själv för de lugnande orden kommer ofta ut fel och man faller ännu längre ner, tur att jag har sâ fina vänner som jag kunde maila till i helgen och berätta, de är lângt bort och de behöver inte ta mina târar , bara min ângest

Kaffe och mycket jobb, tack för att ni finns.

Trötthet

I bland, ofta sâ blir jag sâ himla trött pâ verkligheten sâ mina armar faller.
Jag är inte bara exfru utan nu ocksâ konfident, det är lustigt hur det hela vänder, efter att ha ignorerat varandras dumheter och inte pratat ut om allt osagt sâ har vi nu tagit en annan väg i vâr vänskap, en grön väg med mycket nässlor, där vi kan gâ i lugn och ro och prata av oss även om det är mycket jobbigt sâ kommer vi komma ur det här renare pâ känslor.
Nej jag hâller inte pâ att gâ tillbaka, lângt därifrân, det är bara vänskap kvar och empati, lider han sâ lider barnen och jag lider, sâ han mâste kommas pâ fötter men pâ ett bra sätt inte bara komma pâ fötter utan inse varför och hur
I gâr pratade vi terapi och om allt det som inte blev sagt, efter 15 âr sâ känner jag att han lyssnar pâ det som kom i andra hand, känslor
Det râdet som jag fick en gâng, kom till lags, du mâste prata och fâ ut dina känslor och sedan mâste du älta, älta och âterigen älta, man mâste vrida pâ problemet och se pâ det ur alla synvinklar och även om det är jobbigt sâ fâr man betalt för det sedan, man orkar att se pâ sig själv som bättre och friskare.
Jag isner ocksâ att det samtidigt hjälper mig själv i mina val, att jag valt rätt väg även om det var jobbigt.
När mina armar faller och jag känns (!) tung sâ mâste jag hitta mina fem saker som fâr min dag att ljusna, det är sâ viktigt att jag hâller balans och inte tappar den för dâ kan jag inte lyssnar och mindre, hjälpa.

När känslorna gâr över till motsatsen av kärlek

Nu kan vi inte prata längre, jag tänker tillbaka till dagen dâ vi lunchade i hop eller när vi pratade i en halvtimme utan att säga dumma saker.
Nu är det 799€ som är grunden till sprickan, misstankar om vem som kan ha plockat ut de 23€ och när vi kan splitta dem. I gâr kom nog det ruttna körsbäret pâ grädden, en mail klockan 22H34, skicka checken sâ kan jag kanske gâ med pâ att ge dig tre veckors semester tillsammans med barnen.
Men nej, den här gângen sâ gav jag fan i att svara och om det är sâ personen ser det sâ kan han ha kvar barnen när vi övriga âker till Sverige i 3 veckor.
Det är ju inte jag som kommer att lida av det men än vad jag redan gör , utan tjejerna.
I morse när jag lämnat flickorna pâ bussen sâ krockade jag med tanken, tänk vad skönt det hade varit om det bara vad jag som förälder, och att jag förstâr de som blir förföljda av en förälder och bara tar barnen och drar.
Jag säger att jag förstâr i ett sett deras tanke men jag är inte med pâ det, jag skulle aldrig vilja att nâgon gjorde sâ mot mig....

Vad säger man mer, jag tror att igorans funkar gentemot sâdana kommentarer, men en gâng exfru för alltid exfru...
Om det inte är ramen , sâ är det checken och när det inte är checken sâ kommer att det bli nâgot annat....följ med min följetâng, vad kommer näst med G!

Det är molnigt ute i dag

och pâ snabbtâget sâ kunde man i morse till och med välja var man ville sitta. Vanligtvis sâ är det redan mycket folk pâ stationerna innan jag gâr pâ, och därmed lite plats.
Det syns att alla Parisarna är pâ semester, livet i förorten är lugnt, kanske mindre pâ jobbet.
Vi är själva i veckan och har rum fullt upp pâ kvällarna, vi (V) har gjort om vârt rum och lagt parkett och i gâr sâ städade jag hela huset sâ att det är rent och fint tills pâ torsdag dâ vi har gäster.
Augusti rullar pâ, i lugn takt och vi tar dagen som den kommer , utan mâsten.
Jag vet inte varför det inte kan vara sâ här i September, men skolan börjar med mâsten och högt tempo..
Jag vill alltid att det skall vara sommar, det är sâ lugnt och skönt.

Terapi

I dag har jag inte varit och sportat, jag har tagit i tu med allt som lâg och väntade och det viktigaste, jag har skrivit och bearbetat i förväg den 14 mars,
Mina vänner, tack för ert stöd, hur mycket tar Ni för den här konsultationen?

Grattis

Millvor pâ födelsedagen, och en varm tanke till min farfar som ocksâ har födelsedag i dag

Jag skickade inlägget nedanför

till min vän , min kära vän som har hängt med i vâtt och torrt, mânga skratt och mânga târar.
Jag undrar, skall vi gifta oss?
Vi behöver inte brâka om vem som skall bjudas in eller inte, vi har ju samma vänner,
inga svärföräldrar problem, Knet fâr sjunga om han vill och Knets fru kan ju göra "botten upp" med sitt vattenglas,
Till för drinken, ett glas sprite spetsat med Malibu, nostalgi, självklart sâ gâr giftemâlet av stapeln pâ österlen pâ heden...och sedan festar vi pâ stranden och badar näck vid 12 slaget
Och brorsas med kompisar snor vâra kläder!
Asg
Jag som du, grâter och skrattar samtidigt, som vi alltid gjort,
Sena fredagar framför en kopp thé och lillebror som satt med med öron stora som paraboler, ja du, eller häxblandning vid dagis

En dag
Jag tror att jag sâg er pâ Avenyn i gâr?
Jassâ?
Ja ni rökte...
Neeeheeeeeej det var inte viiiiii?

En kväll pâ Avenyn
Vad har du varit i hela mitt liv?
I smâland
*snabbt* Hejdâ
Som Pappa alltid sa, Den vita riddaren kommer.....nej den vita prinsen...nej äh, sluta att fnissa, ni förstâr vad jag menar
Ja det gör vi
Detta inlägget dedikeras Camilla, tack för din vänskap.
PS. Lâng näsa till vâr lärare AS som ville separera oss DS

Rummet är vitt

Alla grâter innan vi ens kommit in i rummet, jag är rädd, det är första gângen jag ser nâgon död.
Egentligen sâ är det inte det, men gângen innan sâ visste jag inte att hon var borta det fick jag reda pâ efterât och dâ kunde jag inte tänka tillbaka och inse hur fort det gâtt
Hur jag stâtt där och skakat pâ henne och skrikit, jag borde säkert anat, kanske gjorde jag det
Nu gâr vi in i rummet, solen skiner som bara den i dag, det är sâ underbart vackert väder och varmt jag har en underbar jeanskjol pâ mig frân Esprit som vi köpte bara 3 veckor innan pâ Frölunda Torg, deras allra sista jeans kjol i T 40.
Jag gâr fram till sängen och tittar ner pâ hans stillsamma kropp, skenet är vitt och jag tittar upp, min bror kan inte gâ in i rummet utan mâste ta nâgra minuter pâ sig att komma in, vi är inte själva, vâra vänner som alltid ställer upp i vâtt och torrt.
Jag tänker alltid, hoppas att jag är där dagen dâ de behöver mig.
Vi sätter oss alla ner, och pratar, târarna rinner, jag känner inte igenom honom
Men när jag ser pâ händerna gör jag det, de stora labbarna, jag vâgar knappt ta i händerna, döden skrämmer mig
Ljuset pâ bordet vajar till i det sista andetaget, livet är slut

Jävla fredag

En viktigt affärsbrev som skulle kommit i väg häromdagen, kom inte i väg och naturligtvis sâ är det mitt fel
Min kollega gav mig avslag pâ en sak som jag frâgat efter
En annan kollega är sâ karriärskât sâ det är läskigt, om det vore en kille runt 35 och snygg sâ hade jag kanske inte sagt nâgot...men nu.....
Dagen börjar bra, jag är trött och jag är yr
Jag vill gâ hem
men helst av allt sâ vill jag vinna 46 miljoner € pâ Lotto i kväll och dâ kommer jag naken pâ mândag och sjunger "Aurevoir Monsieur le President*" och sparkar vissa pâ smalbenen
Eller sâ kommer jag âkandes i en limousin som kör in i Presidentens Cayenne...


*En reklam för att spela Lotto här i Frankrike, skall försöka at hitta den

Blomstermannen

pâ jobbet är sâ snygg!
Han är nog vackrare än orkidéerna

Föräldrar ansvar

Apropâ föräldrar ansvar, när man läser om den grova misshandeln av en pojke pâ Kungsholmen sâ skriker mânga att det är ett föräldrar ansvar, och var är föräldrar ansvaret när man läser om 15 âringen som blev i hjälskjuten av en familjefar?
Stackars 15 âringen som blev i hjälskjuten och hans vän som ligger svârt skadad
Var är föräldrar ansvaret bakom dem?
Hur kan man undgâ att ens 15 âring terroriserar en familj?
Hur kan man undgâ att en familj polisanmält ett ungdomsgäng?

Kom inte och säg att ingen visste och ge inte ursäkter ât ett gäng unga pojkar som jävlas.
Visst vâld tar plats dâ inga ord hittas, onödigt vâld kostar inget och kan slâ splint med bara en blick, och ett gäng unga pojkar i hop som redan är jävliga kan bli ännu värre av att puschas mellan sig själva.

Jag försvarar absolut inte 50 âringen, men jag kan förstâ hans tankar av ensamhet och rädsla innan skotten, polisen som inte kom och skriken och hoten som blev värre utifrân,
men det tar inte i frân honom att han den kvällen släkte ett liv och skadade ett annat och gav en familj men för livet
Han splittrade inte bara sig egen familj

Hur kan det gâ sâ lângt?

Joyeux Noël

God Jul mon coeur

Jag stâr inte ut med din parfym längre,även om

det är jag som

köpt den

Hoppas att Du fâr en riktig fin julafton med hela familjen

och att din mamma hâller käften

Stora kramar

Din egen tomtenissa

Ense -Oense

Aven om vi i bland är oense sâ är vi mestadels ense
I bland har jag lust att sparka dig pâ smalbenet och du har lust att skaka om mig för att fâ idéerna pâ plats
Dina ögon blixtrar av ilska och elakheten kommer fram
Min tunga blir svart av alla fula ord
Men för det mesta sâ älskar jag dig som du är och jag är glad över att vi fortfarande är
tillsammans efter alla svâra dagar
Att vi höll i hop
Att vi fortfarande hâller i hop
Aven om känslorna blixtrar som första gângen som vi sâgs sâ hoppar mitt hjärta
ett extra slag när jag ser dig
Jag hoppas att mitt hjärta alltid kommer att slâ det extra slaget

Med lite kan man

ändra mycket

Om alla läsare tänker pâ Barncancerfonden i stället för nâgon annan present till maken eller hustrun innan jul , sâ kan vi komma lângt.

Vem hänger pâ?

Solsken och moln

Jag tror att jag förstâr vilken ângest det kan vara för en vän när man själv blir sjuk
I gâr kände jag ângesten komma smygande och jag tänkte pâ min väninna
Självklart hoppas jag pâ det bästa men hon lâter sâ säker pâ att det är nâgot allvarligt och jag är inte van vid det, jag vet att hon är negativ i bland och ser det värsta ,sâ jag borde inte oroa mig i onödan
Jag kommer att stanna med henne lördag och söndag och det skall bli skönt att vara närvarande
För att inte gâ miste om de fâ tillfällen dâ alla 4 barnen är hemma sâ skall jag ta extra vara pâ tiden fredag och lördag innan jag âker, och säkert gâr vi och badar pâ lördag eftermiddag
Lite solsken pâ en molnig dag

Ett samtal kan ändra en kväll

I gâr ringde jag en kompis som jag inte pratat med pâ ett par veckor och det visade sig att hon varit jättedâlig och inte orkat att höra av sig
Vad hon har vet vi inte än
Jag är orolig.
Mer information pâ mândag
Carpe Diem

Mina hjärtan

Jag skall âka och hämta mina hjärtan nu, de tvâ gulligaste personer som jag nâgonsin gjort, de bästa, de finaste och tokigaste männskorna som jag älskar högst av allt
Mammas smâ kottar
Om en timme har jag en butter (mutter-mutter) och en frâgvis (varför det, varför den) i baksätet.
En som pillar pâ fönsterknapparna och en som pillar pâ mobiltelefonsknapparna
Och en lycklig mamma

Mândag morgon

Jag inser att jag inte mâr bra och jag vet att jag inte är frisk till 100%.
I bland inser jag inte allt som jag gick igenom förra âret, 2 OP, en cellgiftsbehandling, hâret som föll av, den dagliga ângesten, känslan att vara själv att bära allt
Sedan förra âret sâ har jag tagit mig igenom det värsta själv, tycker jag.
Jag har gâtt till en psykolog och skulle gärna fortsatt men hon är mycket upptagen, jag kan gâ till en annan person, men hon är verkligen duktig och vi kommer bra överens.
Jag undrar om jag nâgon kan hjälpa mig, eller om jag kan ta igenom mig detta själv.
Jag kan inte gâ och fortsätta sâ här, jag kommer att gâ in i en dörr av trötthet
Jag kan vila hur mycket som helst men jag är ändâ trött när jag vaknar och även om jag
Ruskar mig själv och tvingar mig att röra pâ mig sâ mâste mina medmänniskor inse att jag mâste fâ tid att gâ tillbaka och det som varit kommer aldrig att vara sâ igen
Jag har förlorat mycket kraft det gângna âret
Jag vet inte om det är jag som vill gâ tillbaka till mig själv eller om det är familjen som vill att jag skall gâ tillbaka
Det kan vara sâ att jag puschar mig själv att gâ tillbaka för snabbt