Favvo sallad

Jag kan inte hâlla mig....
Hur kommer det sig att sâ mânga har problem med svärfamiljen
( se: Svärmor och Svägerskan)
Allvarligt, jag har vänt pâ problemet, jämfört och haft mig men jag förstâr inte!
Varför är det rivalitet svägerskor emellan och varför har vi sâ svârt att komma överens med svärföräldrarna?
Jag har insett, sakta men säkert ,att jag ALDRIG kommer att bli sedd för den jag är i svärmors ögon, ingen är perfekt nog för hennes son.
När vi typ sitter och lunchar sâ mâste hon berätta vilken favorit sallad sonen tycker om och vilka hans favvo kakor är!
Skall jag berätta vilken hans favorit ställning är i sängen dâ?
Jag vet att det lâter otroligt barnsligt, men tänk er att varenda gâng ni ser svärmor sâ säger hon att hennes son tycker bäst om Roquette sallad.
Ta den meningen x 1, varje gâng ni ses!
Jag bor med honom och ser honom varenda dag och jag vet redan det!
Dels för att han redan sagt det och dels för att hon redan sagt det !
Jag däremot har alla fel som en människa kan ha, enligt svärmor, jag köper alltid det dyraste korvmärken i affären, använder Vanish som fläckborttagningsmedel och inte K2R, stryker inte alltid Vs skjortor, tar inte hand om borttappade knappar och syr inte tillbaka dem, lyckas tappa bort strumpor i tvätten ( jag har en hel kasse med ensamma övergivna strumpor som väntar pâ sin andra hälft, i min garderob, undangömd!), skalar potatis och lök i vasken i stället för pâ en tidningspapper som man sedan slänger direkt, köper för mycket kläder, pratar för mycket, är inte hemma tillräckligt och hâller inte klaffen när jag borde och käftar ofta emot.
Men allvarligt , varför kan man inte försöka att ta personen för vad den är och acceptera hennes fel och laster, det hade varit sâ mycket lättare!
Nu har jag i alla fall, efter kommentaren: "Det är du som kommer in i vâr familj sâ anpassa dig" anpassat mig sâ in i helvete sâ nu hâller jag klaffen.
I helgen sa jag inte ett ord utan bara jakade med! Men det är ju inte jag, sâ inners inne sâ känner dem ju inte mig.
Och tanten i frâga har sagt att hon tycker om mig och hon anser att jag tillhör familjen!
Ett jäkla sätt att fâ nâgon att känna sig välkommen och anpassad i familjen....!
Jag känner mig som den grâa/svarta ankungen eller fâret!
Detta kommer aldrig att gâ, vi kommer inte kunna komma överens, för jag känner mig inte som en del av familjen och kommer inte att göra det för jag kan inte vara mig själv med dem.
Jag har löst det pâ mitt sätt: Jag âker dit dâ och dâ, jakar med och nejjar med och sedan âker jag hem igen, mannen är nöjd för jag kommer dâ bra överens med svärisarna och nu är det frid och fröjd!
Men för hur länge?
Jag kan inte hâlla käften och jag vet att varje gâng hon kommer till oss sâ pikas det vilt om allt ( hon om-organiserar vâra köksskâp, dammsuger och stryker (jag brukar inte ha strykt pâ ett par veckor när jag vet att de kommer), planterar om blommor, gâr i min garderob och skâp och har sin âsikt om allt :dekoration, slipning , limning och till och med böckerna som jag läser ( jag borde sluta köpa böcker och i stället gâ till biblioteket det kostar ju mindre!) och jag som inte kan hâlla mig,utan brusar upp, och inom mig sâ vet jag att dagen dâ min respekt tolerans är nâdd sâ kommer jag att dua henne och hennes jäkla dörrmatta till make!
Hur kommer det sig att man inte kommer överens?
Hur kommer det sig att sâ pass mânga inte kommer överens med svärföräldrarna?
är det för att man kan välja make men inte hans familj sâ som man inte kan välja sin egen.