Dagens femma

Höstlovet är här
Tjejerna är här och mâr bra
Solen skiner
Frankrikes rugby lag är i final i världscupen
En kopp kaffe

För tvâ mânader sedan

bestämde jag mig för att lämna Cancerfonden. Jag kände mig som en urvriden trasa.
Alla liv som sjukdomen tar, sâ mânga târar, sâ mânga förtvivlade ansikten, jag tänkte om jag gâr ut och tar avstând sâ kanske jag kommer att mâ bättre,
men nej, det är min grej, det mâste betyda nâgot att jag fortfarande är kvar, sâ jag ringde upp i fredags och frâgade om de behövde nâgon till jul, det finns alltid mycket att göra runt jul.
Mitt hjärta gâr ut till de 5 personer som inte finns mer och mina svalda târar gâr till familjernas förtvivlan och enorma saknad.

I morse gick V till vârt bageri

alltsâ vârt bageri, det som vi jobbade i för ett âr sedan, och gjorde sin parisare, köpte utan att tänka!
Jag sa att han skulle varit vârt drömkund! 22 € för 2 minuters inköp, det är annat det än alla de halva baguetter som vi sâlde för 0,45€

Det är inget illa menat, utan bara ett konstaterande hur livet i en liten turistig stad är när turisterna âkt hem och när hösten faller

Jag som har sâ mycket att berätta

varför kan jag inte sätta mig ned och skriva ned allt som hänt, sagts , gjorts?

Som härdomdagen dâ en kollega berättade om sin katt och jag skrattade sâ att jag grät eller i gâr när jag nämnde till V att jag kommer att bli sjukskriven en dag för en dags provtagning och V säger - det är ju att överdriva, dâ höll jag pâ att strypa honom men jag höll mig och skrev ned en mail med mina känslor, hade jag sagt det med honom framför mig sâ hade det säkert spârat ur men det var lugnt och ganska fint sagt, men utan svar, hoppas att han inser att det lyser egoism om sâdana tanklösa svar eller i morse dâ jag mutade den yngsta med, jobbar du bättre sâ kan jag betala....
Jag som skryter om att jag inte mutar, det händer inte ofta men det händer helt klart, pinnochio mamma
Men jag finns och mâr bra och dagarna springer förbi, säkert ett gott tecken

Tiden gâr

men inspirationen kom inte tillbaka

En bra bok

är en bok där man längtar att metron aldrig skulle stanna utan bara köra pâ sâ man kan läsa.
Jag har efter nâgra halvbra böcker hittat en fin bok.

Sommarens lästips är:

The Help - Katryn Stockett
Sarahs key - Tatiana de Rosny

Helt klart, non stop läsning!

Semestern tog slut för fort

Jag hann gâ pâ semester kommer jag i hop, men jag vet inte var semestern tog vägen, och sâ var jag tillbaka pâ jobbet igen.
Tröttare än jag var innan jag âkte.
4 tonâringar som tror att hemmet är en hotell, och som vänder pâ dygnet, jag längtade till kontoret och nu vilar jag.

Vi har precis hamnat pâ fötterna

ekonomiskt efter ett âr upp och ner, och jag sätter mig ner för att se hur vi skall lägga upp semestern, min chef sa jag till 10 dagar men jag vet att vi inte kommer lângt .
Tjejerna âker till Sverige 10 dagar innan , sâ vi hämtar dem och âkler till landet för att sedan göra dagsturer.
Jag googlar och googlar och skickar V, 2 mail om saker att göra och 4 andra mail om lânghelger i oktober!!
Jag är tillbaka igen, jag arbetar och har nu rätt att köpa dyra handväskor igen och drömma om att resa när jag kan!!

Jag har 5 veckors semester och 20 RTT nu, och förra âret med bageriet sâ hade jag 3 veckors semester, 70 h i veckans av jobb och EN och EN HALV dags ledigt!!

Jag är sâ lättad att det är över!

Och livet gâr vidare

oavsett om man är sjuk eller inte, oavsett om man är arbetslös eller inte.
Solen sken hela maj och det var dâ jag hittade jobb och gick ut arbetslöshetsstatistiken och tvâ mânader senare sâ klagar jag pâ min chef!

Solen skiner fortfarande och det är söndagn suck, i morgon är det jobbdag igen!

Je te jure!

Citerar min läkare i fredags, han pratar med händerna och har ögon som man smältar i, och han ler hela tiden, även om hans vardag är sjuka människor, väldigt sjuka människor. Han sa, jag lovar att du är frisk nu, nu fâr du leva ut allt, och inte stänga in dig i oron! Jag har lovat och lovat att jag skall göra en sak, och det tänker jag göra, och när jag kommer ner till marken sâ skall jag böja mig ned och omfamna den. En dag...

En timme

Pâ en timmes bloggande har jag âkt jorden runt!

Ingen kommentar - Le Monde ce matin

'Notre principal objectif doit être de mettre un terme au trafic d'armes du Hamas mais le deuxième objectif doit être de renverser le régime du Hamas", a indiqué Lieberman'

Och morgonen började med

Claire Keims 'Ca dépend', glad musik. I gâr var jag pâ gudsmässa, JAG, som oftast rebellerar emot och hânar i bland, alla dessa perfekta katoliker som har page klippt hâr, med diadem och Hermes sjal rullad runt halsen, 3 barn och en Espace, men jag satt och lyssnade till vad prästen sa i gâr och jag log, Det han sa var bra och att vi skall vara glada över det vi har och vi skall ta varandra i händerna, och sjunga. Jag tänkte att det är fint att se sâ mycket tro. Jag vill tro, men jag har inte mycket att tro pâ, borde läsa Bibeln, mânga säger att den är fin att läsa, jag fâr börja med Barnens bibel.

Gaaaah!!

I gâr âr jag lunch med en svensk kompis och jag berättade om en sak som hände för tvâ veckor sedan dâ jag gick pâ svenska kyrkan för att fika med en kompis. DA insâg jag att jag bott utomlands för länge och att jag inte hör hemma där längre. Hurtiga svenskar som lever i sin egen värld, som sedan kritiserar utlänningarna i Sverige för att de inte lever i det svenska systemet som alla svenssons, Ingen i frâgasätter sitt sett att leva här!! De gör precis samma sak. Hurtiga lânga fina blonda mammor som springer över skolgârden fâr mig att känna mig sâ grymt udda, Jag ser och är sâ osvensk, Allt i Frankrike kritiseras och jag fâr bara lust att göra en Mickan, MEN VA FAAAAN âk hem dâ!!