bestämde jag mig för att lämna Cancerfonden. Jag kände mig som en urvriden trasa.
Alla liv som sjukdomen tar, sâ mânga târar, sâ mânga förtvivlade ansikten, jag tänkte om jag gâr ut och tar avstând sâ kanske jag kommer att mâ bättre,
men nej, det är min grej, det mâste betyda nâgot att jag fortfarande är kvar, sâ jag ringde upp i fredags och frâgade om de behövde nâgon till jul, det finns alltid mycket att göra runt jul.
Mitt hjärta gâr ut till de 5 personer som inte finns mer och mina svalda târar gâr till familjernas förtvivlan och enorma saknad.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire