Vad säger man?

Vad säger man till nâgon man verkligen tycker om, som man sporadiskt försökt att fâ tag pâ men inte lyckats och sedan rinner tankarna i väg med alla ens mâsten?
Personen mailade i förrgâr och sa, jag ringer i morgon.
Jag tänkte att det gör personen säkert inte, men det gjorde den och i gâr vid 16 sâ satt jag pâ möte när telefonen ringde och jag kände pâ mig att jag bara var tvungen att ta samtalet,
jag gick ut ur rummet och först förstod jag inte vad personen sa, det gick alldelles för fort,
orden kom ut, meningarna flöt pâ och mina tankar skingrades, förstod jag rätt?
Metastaser, cellgiftskurer, strâlning , hopp trohet kärlek och bara nâgra mânader kvar , planerad begravning och allt detta pâ ett lugnt sätt.
"Jag hade velat ha dig framför mig när jag berättade det här", som om personen var orolig över att jag skulle bryta i hop. Och det hade jag säkert gjort , för 5 âr sedan, men inte nu, inte i dag.

Nu hoppas jag pâ det lilla som finns och sâ länge som det finns liv sâ finns det hopp.
Vad säger man mer?

Redan september.....

Tiden bara springer i väg.
Jag har inte tid att blogga ...det är alltid nâgot att göras, vissa mâste som gâr före andra, och jag omprioriterar och det som stod först gâr ned till tredje plats.
Att starta eget är tidskrävande och krävande i alla olika synvinklar.

Nu har vi tvâ veckor pâ oss och jag fortsätter att blunda för verkligheten och skjuter upp saker till morgondagen.