lundi 30 juillet 2007

Au Revoir



Ce matin en apprenant la mort de Michel Serrault, j'ai pleuré
Non parceque j'ai perdu quelqu'un de proche mais peur de la mort et
de perdre quelqu'un qui compte pour moi


I morse när jag satte pâ radion och lyssnade pâ nyheterna sâ annonserades det att en populär skâdespelare gâtt ur tiden
Jag sade Nej högt och târarna kom direkt
Jag vet inte varför jag grät, det är ju ingen som jag känner som gâtt bort
Men när jag tänker efter sâ är det nog rädslan att förlora nâgon som jag känner och som betyder mycket för mig
Jag tror att târarna var för en känsla och dödfallet var det som öppnade târkanalen

Aucun commentaire: