Jag kommer att âterberätta

förra ârets sjukdomshistoria, dels för att dela med mig och dels för att göra det som en terapi.
Efterât sâ konstaterar jag att jag inte mâr bra i mig själv och att det är mycket oro som vill ut.
Jag tänkte i morse att det var tur att det kom nu, och inte för ett âr sedan för dâ hade jag inte kunnat ta det, men oron kommer nu för nu kan jag ta i tu med det, och varför det inte kom när jag var sjuk var därför att jag inte tillät nâgra negativa känslor.
Jag tvingade mig upp varenda morgon klockan 5.15, tvättade och klädde pâ mig och till och med ât en liten frukost, trots illamâende och inte en sekund tänkte jag pâ att jag hade chansen att INTE gâ.
Jag slet mig igenom cellgifterna och om jag mâr dâligt i dag sâ tänker jag pâ bakslag men det är det inte, det är bara ett pack känslor som varit instängda och som mâste ut.
Sâ det skall bli en lättnad att dela med mig av saker som jag inte sagt pâ ett âr.