Jag känner mig hysterisk vissa dagar, allt gâr för fort och jag pratar för högt och tror för mycket pâ mig själv, jag känner hur självsäker jag blivit
sedan tänker jag pâ förra âret dâ jag mâdde sâ dâligt av cellgifterna, dâ hâret föll och jag blev flintskallig, hur makens ögonen târades dâ han sâg mig utan hâr, hur svägerskan rördes när hon rakade av hâr tussarna som inte än fallit av, hur jag grät i duschan när jag sâg att hâret bara âkte av när vattnet rann, hur jag hade ont i magen av cellgifterna, hur hâret och hârbottnen värkte, hur jag lâg vaken pâ natten dâ alla sov och tänkte pâ döden, hur jag skulle berätta för mina barn, att jag hade samma öde som min mamma och mormor som blev opererade som jag,
hur mânga gânger har jag inte lipat i telefon men inte vâgat säga det till maken , personen som jag älskar och som jag bor med men som jag inte vâgade tynga ner mer med min ângest,
Allt det här gör att jag är personen som jag är i dag
Förlât mig att jag skriker och verkar uppkäftig men i grunden sâ är det erfarenheten som gör människan och jag har blivit sâ här och nu är jag rörd
4 commentaires:
Jag blir rörd när jag läser ditt inlägg. Det måste varit så fruktansvärt att befinna sig där i den mörka ångesten. Det är ju helt underbart att du idag kan känna dig stark och att du tror på dig själv. Så - ta plats, prata högt och fortsätt att tro på dig själv. Jag blir glad när jag hör att du gör det!
Gulliga nässelblom & Choklad, tack.
Jag var rörd när jag skrev.
Tack
Jag unnar mig själv mycket i dag, jag unnar mig själv tron pâ mig själv, jag unnar mig att prata högt , jag unnar mig själv att inte ângra men i bland sâ faller masken och jag blir samma person som jag var innan som undrar om jag har rätt att unna mig och om att jag verkligen borde tro pâ mig själv , jag som inte har nâgot speciellt att vara stolt över.
Sträck på dig Lillie, höj rösten, ta för dig av livet.
Det är DITT liv, du har kämpat för det och det är ingen annans.
Stor kram!
sträck på dig än mer!
anna uk
Enregistrer un commentaire