mardi 4 décembre 2007

In pâ bananskalet

Här kämpar vissa männsikor för att bli erkända och fâ meriter för de gör, vissa skriver och bloggar sedan âr tillbaka och fâr inget för det ( nej jag pratar inte om mig själv....piiiiinocchio) och
man skriver och skriver och bara hâller ut, och fâr en kommentar varannnan mânad och vissa ger upp.
Sâg i dag att Fröken Farhman ( hej S!! tack för svaret pâ mailet) , säger inte vilken av systrarna jag menar, i dag börjat blogga pâ metrobloggen och klart att hon glider in pâ första platsen.
Hon glider verkligen in pâ ett jävla bananskal.
Varför kan livet inte vara rättvist och lâta mig glida runt lite pâ ett bananskal, jag menar inte att jag vill att min blogg skall bli erkänd, jag skriver bara för mig själv, nej jag vill kunna ägna mig ât saker som jag gillar och som jag inte har tid med.
Jag har inte varit pâ Margency pâ mânader......
Helst vill jag fâ ett betalat jobb pâ halv tid och sedan âka runt mellan sjukhusen...Men det tar tid och tid är pengar och utan pengar............
Livet är orättvist och inget bananskal sâ lângt ögat nâr och jag vill inte frâga om framgâng , jag vill bli efterfrâgad

5 commentaires:

Larssons a dit…

Ja du det kan man undra. Du kan få ett bananskal av mig och svoooch halka hit vetja

Lillie plein damour a dit…

Dagen som jag halkar pâ ett bananskal sâ kommer jag säkert att bryta benet!
Men turen som jag har.

Mia a dit…

Du ska veta att en bloggrunda e i alla fall för mig ingen _riktig_ blogrunda utan att besöka Lillie och läsa om hennes funderingar.

kram på dig!

Unknown a dit…

Dags att börja käka bananer och slänga runt. Kram gumman, du vet, life is a box of chocalate.

Lillie plein damour a dit…

S, Ta inte illa upp.
Mia: Du är för go'.
Dosiss: Japp, det börjar bli dags för att inte kasta skalen i soptunnan.