Självupptagen

Förra âret vid den här tidpunkten sâ var jag emellan tvâ cellgiftsbehandlingar och jag tänkte mycket pâ hur egotrippade vissa är.
Jag mâdde dâligt av cellgifterna och fick starka sprutor som gjorde väldigt ont de tvâ veckorna som följde kuren, och mâdde illa av dem och när jag sedan hörde folk klaga för sura uppstötningar pga för mycket mat sâ tänkte jag
Stackars idiot.
Men en kompis till mig har sagt att hon är trött pâ att höra om Glutenfria Lussekatter och om Sura svärmödrar och att vi borde vara tacksamma som har en snäll men sur svärmor och kan göra Glutenfria Lussekatter, och att det tar pâ henne vissa dagar att folk klagar för smâsaker.
Min psykolog sa en gâng att det är normalt att ha sâdana känslor men man fâr inte bli arg pâ medmännsikorna de menar inget illa och alla har vi vâra smâ problem, det är bara att acceptera att en dag sâ lider man av stor sorg och smärta över ett stort problem och dagen efter sâ lider man för att det inte finns nâgot varmvatten kvar efter att tvâ tonârstjejer tagit förlängda duschar.

Välkomna svärföräldrarna pâ jul, för man vet inte vad som kan hända, livet gâr sâ snabbt, klaga inte pâ smâsaker tänk att det finns värre.
Jag har gâtt igenom en svâr sjukdom och nu är det över men jag tror inte att jag grät över att jag tyckte synd om mig själv, ofta tänkte jag pâ att det finns de som aldrig kommer ut frân en cellgiftsbehandling.

Ta vara pâ familjen i Jul. Inget stâr skrivet i stjärnorna