Usch

Jag som ville ha en challenge, i mitt nya-efter-sjukdom-liv, tog i mycket hârt, nu pendlar jag ,var morgon i en timme med halva förorten där jag kommer i frân, som trängs och snor varandras platser. All respekt lämnas vid perrongen dâ dörrarna öppnas.
I gâr tog jag ett extra tâgbyte bara för att slippa att trängas i en kvart!
Har man tur sâ fâr man sittplats brevid 5 andra sura personer, ingen hälsar eller säger nâgot trevligt alls, och som körsbäret pâ grädden sâ kan man hamna brevid nâgon som duschade pâ morgonen och luktar gott, grädden kan snabbt bli sur med diverse lukter men det gâr jag inte in pâ nu.
Jag anländer till mitt nya jobb i en ny domän, konsultbolag inom merger and aquisition, jag kan lätt säga att jag kände stressen som ligger som en dimma över det lilla kontoret pâ 122 m2 i centrala Paris.
Pâ en sida ser jag toppen av Invaliderna, guld toppen och pâ andra sidan Eiffeltornet, det är sâ vackert, speciellt nu pâ hösten dâ alla träden skimrar i alla olika färger.
Jag vet inte om jag kommer att klara av stressen och pressen, jag är inte van vid att ha telefonkontakt med sâ pass högt uppsatta människor, är inte vad vid finans alls...för att inte tala om min egen finans!!
Men vi fâr se hur det gâr, jag känner att det kommer att bli en ordentlig challeng.
För att fira fredagen sâ gick jag ut och hämtade att äta och tog en cappucino pâ Columbus Café pâ tillbaka vägen , min lyx i vardagen. Pâ samma gata har vi en Starbucks ( tack tack tack) .
Det är ett rikt omrâde ur alla synvinklar, sâ det finns mânga affärer att välja pâ.
Jag är glad att jag tog steget ut genom dörren och bytte företag, jag är glad över att âka in till Paris och se Paris ( även 5 minuter) och jag är glad över att det är fredag.
Trevlig helg
Jag loggar ur med min mantra...det gâr bättre snart....det känns bättre snart, det känns alltid svârt i början.