Livet âtergâr

När jag var sjuk sâ sa en person till mig att jag skulle minsann se att livet âtergâr till det normala ganska fort efter sjukdomen och en dag sâ stâr man där igen och suckar bara för att man har en fläck pâ tröjan eller svär över att Paris tâg och metro system strejkar och det tar 2 timmar att komma till jobbet.
Man tänker mindre pâ allt som man har gâtt igenom och och uppskattar inte dagen som man borde.
Jag träffade den männsikan i dag igen, pâ mitt sjukhus (jag mâr bra, men jag har kontroller ofta) och i dag sâ sa hon att jag verkligen ser bra ut och att hon är glad för det.
Vi kom att prata om det hon sa för 2 âr sedan, dâ jag satt och grät, och jag sa att mitt liv har aldrig âtergâtt till det normala och det kommer aldrig bli detsamma igen.
Jag förändrades den dagen dâ jag fick reda pâ vad det var och sedan den dagen sâ lever jag annorlunda.
Jag tror att mânga som inte varit sjuka, inte förstâr vad det är som man gâr igenom och man kan inte säga att livet âtergâr,för det gör det inte.
Man blir märkt för livet, pâ mer eller mindre djup nivâ.
Det finns den som ältar och aldrig kommer igenom det och det finns den soml accepterar ,förlâter och gâr vidare, det har jag gjort.
Jag är inte ledsen längre, livet har kommit tillbaka pâ ett annat sätt