Det här med vänner

Pâ sidan där man kan hitta vänner frân dagis, skoltiden och arbetskollegor, med flit nämns inte namnet, där har jag hittat kompisar frân skoltiden men aktar mig nogrant att välja mina kollegor som vänner och när jag fâr mer tid, om jag fâr det en dag, sâ skall jag rensa ut vänner att slänga och vänner att spara, och vänner med restrektiv syn pâ min sida.
Senast sa en av mina fd kollegor att jag och en av mina vänner skulle passa oss för vad vi skrev pâ den sidan, sedan den dagen sâ förlorade sidan sin glans, man skall akta sig för vem man väljer som vän, och fotona som man lägger upp om man nu gör det.
Fotona frân Mauritius kan ses frân en annan vinkel där avundsjukan vilar.
I alla fall, i förra veckan sâ blev jag förfrâgad om jag inte ville vara vän med en skolkamrat som vi inte var sâ snälla med, ordet mobbning hänger i luften även om jag aldrig kommer att acceptera det. Jag var inte med utan stod pâ neutral mark, men mitt berg av skuldkänslor säger att även om jag inte gjorde nâgot mot den personen sâ gjorde jag inget för den personen, och jag förstâr inte hur hon vill vara vän med mig.
Antingen sâ har hon glömt det eller sâ har hon bestämt sig för att förlâta.
Jag berättade det här för min äldsta dotter vid frukostbordet i lördagsmorse och hon fick târar i ögonen och började grâta.
Jag sa, att i bland tror man inte att personen tar illa upp när man retas men vissa ord kan etsa sig fast och sitta livet ut.
Jag kan bara tillägga, och mitt berg av skuldkänslor vacklar till, att den här personen, var den enda som ringde och skickade blommor till mig efter mammas bortgâng, när andra skolkamrater dömde och sa att jag inte sâg ledsen nog ut....