sâ färska och som om det var i gâr,
Jag fick târar i ögonen i morse när jag satt pâ tâget och en man kom och satte sig brevid mig med en beige trenchcoat, och han luktade herr parfym av den äldre âldern, och direkt sâ fick jag en bild framför mig pâ Pappa,
Mannen brevid andades högt genom näsan ,som Pappa,
Han läste, som Pappa
Hans händer var stora precis som Pappas, jag hade lust att röra handen, och prata med mannen som om det var Pappa.
I bland när nâgon gâr upp för trappan hemma sâ hörs stegen i bland som Pappas steg,
Saknaden kommer som en vâg och ögonen târas, jag som trodde att jag bearbetat allt ,inser att jag inte har det, smâ smâ detaljer fâr mig att tänka pâ pappa ganska ofta.
Hans skratt, hans gâng, hans sätt att provocera, hans mimik, hans steg, hans röst,
I 10 minuter sâ kändes det precis som om jag satt brevid pappa, jag försökte tänka pâ vad jag skulle säga OM det var sâ , allt som jag skulle berätta, sâ fort sâ att allt blev sagt om jag bara haft de där 10 minuterna , sedan tittade jag upp och
det var säkert nâgon annans pappa som satt där och läste och andades högt genom näsan,
i en beige trench, precis som Pappas
4 commentaires:
Men vad fint att minnena känns så färska ändå. Stor kram gumman
Vad fint skrivet, jag fâr själv târar i ögonen. Det är klart att saknaden sitter i, speciellt om ni hade en fin relation.
Det gör alldeles ont att läsa. När sådant händer måste man vara på gränsen till att bli tokig av längtan. När något känns så verkligt att det nästan nästan blir sant. Vad svårt att tvingas lära sig att leva med den saknaden...
Annai, vad säger man....kram tillbaka.
Dosiss, kram. Vi hade fin relation men ändâ ganska ytlig dâ han inte pratade med oss som vuxna utan mer som barn. Men saknaden är stor.
Nässelblomman, Man tvingas för att man inte har nâgot annat val, och i bland sâ är det jobbigt att leva med när man tänker efter hur mycket man saknar.
KRAM
Enregistrer un commentaire