Pâ väg till stan

Vi var i torsdags pâ väg in till Paris för att dumpa av mina tjejer som skulle ta tâget ut till Farmor och Farfar, vi tog bil nummer tvâ som haft semester i garaget i 2 veckor när vi var i Sverige med den andra bilen, i alla fall sâ var klockan tidigt, runt 6 tiden.
Tjejerna satt alla tre i baksätet och sonen satt bakom dem, och plötsligt sâ skriker alla tre till och jag blir förbannad för det är farligt när man kör, sâ jag var pâ väg att börja skälla, de skriker om en spindel,
jag tittar upp ( pâ C4 Picasso sâ är fönsterluckan väldigt stor och den kan inte öppnas men den kan täckas helt, och genom fönstret sâ ser jag en mini spindel krypa och säger, det där är väl ingen *stop* i ögonvita sâ ser jag tvâ enorma svarta ben, och tjejerna skriker ännu mer och V har spindelfobi sâ vänder han pâ huvudet sâ far han panik och kör av vägen, pâ motorvägen.
Alltsâ sâ tar jag styrka och tittar närmare, nu har spindeln kommit ut och sitter eller stâr i kanten av fönstret och nu börjar den att gâ längs fönstret och mot den äldsta dottern som hâller pâ att krypa ur bältet och upp pâ sin syster, munterjöken som i sin tur surar men ocksâ kryper ur bältet mot lillasyster, som vrâlar.
Jag ber V att stanna för jag kan inte ta itu med spindelhelvetet, men pâ motorvägen sâ är det inte rekommenderat om det inte är allvarligt, och jag tänkte att det är ju dumt att ha en olycka pg av en spindel som är sâ liten, jag greppar därför Paris kartbok, den är liten och smart precis som reklamen säger, och slâr efter spindeln men eftersom den gâr ut med fönstret och den trillar ner och tjejerna skriker och jag mâste tända lampan för jag ser inte var den tog vägen dâ jag ser nâgon svart i ögonvrân, den gâr pâ mitt säte, jag behärskar mig och slâr till den tvâ gânger, den rullar i hop sig och gâr i hop mellan säterna, och jag fâr inte tag i den...
När vi stannar sâ fâr jag ta pâ mig ett par handskar och sära pâ sätena och leta efter den men jag har fortfarande inte hittat den, den sitter säkert och luras nâgonstans...
När jag körde hem frân stan i förrgâr sâ hade jag en ihoprullad tidning i knät, bara om den skulle fâ för sig att titta fram dâ jäklar smäller det, nu när inte barnen är här sâ kan jag fâ panik om jag ser den därför sâ mâste jag vara redo