dimanche 23 octobre 2011

Dagens femma

Höstlovet är här
Tjejerna är här och mâr bra
Solen skiner
Frankrikes rugby lag är i final i världscupen
En kopp kaffe

För tvâ mânader sedan

bestämde jag mig för att lämna Cancerfonden. Jag kände mig som en urvriden trasa.
Alla liv som sjukdomen tar, sâ mânga târar, sâ mânga förtvivlade ansikten, jag tänkte om jag gâr ut och tar avstând sâ kanske jag kommer att mâ bättre,
men nej, det är min grej, det mâste betyda nâgot att jag fortfarande är kvar, sâ jag ringde upp i fredags och frâgade om de behövde nâgon till jul, det finns alltid mycket att göra runt jul.
Mitt hjärta gâr ut till de 5 personer som inte finns mer och mina svalda târar gâr till familjernas förtvivlan och enorma saknad.

samedi 22 octobre 2011

I morse gick V till vârt bageri

alltsâ vârt bageri, det som vi jobbade i för ett âr sedan, och gjorde sin parisare, köpte utan att tänka!
Jag sa att han skulle varit vârt drömkund! 22 € för 2 minuters inköp, det är annat det än alla de halva baguetter som vi sâlde för 0,45€

Det är inget illa menat, utan bara ett konstaterande hur livet i en liten turistig stad är när turisterna âkt hem och när hösten faller

Jag som har sâ mycket att berätta

varför kan jag inte sätta mig ned och skriva ned allt som hänt, sagts , gjorts?

Som härdomdagen dâ en kollega berättade om sin katt och jag skrattade sâ att jag grät eller i gâr när jag nämnde till V att jag kommer att bli sjukskriven en dag för en dags provtagning och V säger - det är ju att överdriva, dâ höll jag pâ att strypa honom men jag höll mig och skrev ned en mail med mina känslor, hade jag sagt det med honom framför mig sâ hade det säkert spârat ur men det var lugnt och ganska fint sagt, men utan svar, hoppas att han inser att det lyser egoism om sâdana tanklösa svar eller i morse dâ jag mutade den yngsta med, jobbar du bättre sâ kan jag betala....
Jag som skryter om att jag inte mutar, det händer inte ofta men det händer helt klart, pinnochio mamma
Men jag finns och mâr bra och dagarna springer förbi, säkert ett gott tecken

Tiden gâr

men inspirationen kom inte tillbaka