Jag som har sâ mycket att berätta

varför kan jag inte sätta mig ned och skriva ned allt som hänt, sagts , gjorts?

Som härdomdagen dâ en kollega berättade om sin katt och jag skrattade sâ att jag grät eller i gâr när jag nämnde till V att jag kommer att bli sjukskriven en dag för en dags provtagning och V säger - det är ju att överdriva, dâ höll jag pâ att strypa honom men jag höll mig och skrev ned en mail med mina känslor, hade jag sagt det med honom framför mig sâ hade det säkert spârat ur men det var lugnt och ganska fint sagt, men utan svar, hoppas att han inser att det lyser egoism om sâdana tanklösa svar eller i morse dâ jag mutade den yngsta med, jobbar du bättre sâ kan jag betala....
Jag som skryter om att jag inte mutar, det händer inte ofta men det händer helt klart, pinnochio mamma
Men jag finns och mâr bra och dagarna springer förbi, säkert ett gott tecken