10 minuter

Ge mig tio minuter,snälla, bara, 10 minuter

Jag ser tillbaka pâ min son , vars ansikte är upplöst av sorg.
Tänker pâ min dotter som tog flyg biljetter i sista minuten och sa i gâr morse med grâten i halsen , jag kommer Pappa, väntar du pâ mig?
Jag är kvar, jag stâr bakom Er, men ni ser mig inte, och ni känner inte när mina armar som hâller om Er.
Det här är stunden, som jag tänkt pâ sâ länge och undrat när den skulle komma,
hur det skulle vara och hur jag skulle gâ ur livets väg?
Nu har jag gjort det, efter 3 ârs sjukdoms tid och helvete, har jag gâtt ur tiden, och frân mina barn.
Jag flyter, en konstig känsla, benen som inte lydde mig längre har âterfâtt kontakt med marken, mina händer och armar , som skakandes inte lydde mig längre är stilla,
Jag ser mig omkring, jag ser hur stilla det är och hur skönt det känns, oron att gâ höll pâ att fâ mitt hjärta att brista, oron över att lämna mina barn fick mig att grâta tyst ,
Nu finns det ingen oro kvar.

Jag ser ner pâ mig själv i sängen, sâ stillsam, och sâ blek, jag ser mina barn , âh sâ ont de har, jag vill säga ât dom att Pappa inte lider längre , grât inte över mig, vi ses igen,
Och jag vill be dem om förlâtelse för att jag lämnar dem, förlât att jag gav upp, men jag orkade inte längre.

Ge mig 10 minuter bara, att ta farväl av mina barn , att fâ hâlla om dem och säga dem allt det jag inte hann säga, även om jag visste att det kanske var slutet sâ hade jag alltid hopp om morgondagen
10 minuter till att krama dem, 10 minuter för att grâta med dem, 10 minuter för att ge mina sista krafter till dem och säga att livet mâste fortsätta, slâ er fram , lev som om det inte finns nâgon morgondag, ângra aldrig ett beslut, och de sista minuterna ger jag till mina tvâ barnbarn som inte fick lära känna en frisk morfar.

Till min son, som satt vid min sida när mina andetag blev lättare och mitt hjärta
slog sina sista slag, sâ ville jag säga till honom och till min dotter:
-Alskade barn, mina sista tankar gick till Er.....jag älskar Er innerligt , och jag önskar att jag fick 10 minuter till om inte en dag eller tvâ...det är svârt att lämna er nu, nu är ni utan föräldrar, ingen att ty sig till , frân och med nu sâ har ni bara varandra.

Jag gâr sakta men säkert och lämnar livet bakom mig, vägen är kort, och jag ser en bât komma glidandes, och en person sitter i, personen som var min fru i nästan 30 âr, tänk att vi skall mötas igen,
Bâten glider upp, jag gâr i, sätter mig brevid min älskade, och lämnar lungt livet.

Sakta gâr jag igenom mitt liv och allt det jag ville göra, âka till de platserna som jag drömde om att fâ se, de platserna som jag sâ ofta sa att jag ville fâ se igen,
Se dem som jag misst, samtidigt som jag tänker pâ de som blev kvar, mitt hjärta gör ont,

Dagen kommer dâ ni glider in med bâten, sâ kommer jag vara pâ första plats, som alltid när jag hämtade er vid flyget, den dagen fâr vi âter vara tillsammans.


En pappas sista tankar om sina sista tankar till sina barn.