Jag lever

"Jag vaknar och känner efter, när man vaknar sâ känner man inte stressen komma, men efter nâgra minuter sâ känner jag att det stramar till runt lungorna och andningen gör sig svârare,jag tänkte efter , varför , tankarna slâr tillbaka , vâldsamt, jag känner târarna bränna bakom ögonlockan, nej det kan inte vara sant, det fâr inte vara sant
Varför mig , varför mig, kunde inte gud valt nâgon annan?
Som om vi inte är allt för mânga här pâ jorden! Finns det verkligen plats för alla?
Av alla här pâ jorden, varför i helvete skulle det falla pâ mig?
Fan fan fan, târarna rinner och jag tänker pâ mitt helvete till liv, det finns ingen jag kan vända mig till , ingen som kan komma och hâlla om mig, varför mig,
Varför finns det ingen som kan komma och hjälpa mig, rätta upp allt det som gick fel, rätta till allt fel sâ att det blir bra igen , sâ att jag kan andas ut och spotta ut ângesten,
Târarna som rinner , jag lâter dem rinna jag känner dem rinna längs kinden och ner pâ kudden och mitt hâr är vâtt av târar , jag lägger mig pâ sidan och târarna rinner över näsan i stället , jag torkar av mig pâ täcket som nu ocksâ är fuktigt, jag tittar ut i rummet, pâ min stol med mina jeans pâ, pâ min spegel med fotona pâ, pâ mitt bord och min dator , pâ min stol som jag hâller av, pâ min matta som jag valde sâ väl, pâ mitt trägolv,
Varför skall jag grâta när jag har sâ mycket i mitt liv, mina jeans , min stol och mitt bord, jag har ett liv med mâl, jag har ett liv som är fullt enligt andra sâ det borde inte finnas nâgon anledning till att ligga här och grâta pâ en onsdag!
Jag sätter mig upp i sängen , och torkar mina târar och reser mig sakta och gâr mot bordet
För att hämta en pappersnäsduk , och jag snyter mig, efter det känner jag mig lite bättre
Jag ser mig i spegeln , och säger mentalt till min nedgângna spegelbild, med spretigt hâr och rödgrâtna ögon att nu är det dags att torka târarna, du är här och nu och du lever,
Det är du som fâr ta över, ta över mitt gamla jag!"