vendredi 27 juillet 2007

Cancer

Liggandes pâ en brits, med doktorns rygg vänd ât mig , fick jag min dom.
-Det finns inga andra ord, madame, det är en cancer
Jag kom inte i hâg vad jag tänkte men jag tror att första tanken gick till barnen och
att jag inte ville att de skulle växa upp utan mamma som jag.
Men flickorna har sâdan jäkla tur, de har ingen pappa som jag hade , som inte tog sig tid att prata,som inte ville se hur dâligt man mâdde, som inte tog en pâ allvar, som inte lyssnade,
de har en pappa som jag vet kan ta över om det händer mig nâgot
Jag reser mig upp , huvudet snurrar, jag vacklar och sätter mig ner
Dr OK ser pâ mig och lägger armen om mina axlar;
- Det kommer att bli drastiskt och det kommer att gâ fort, men du vill och skall se dina barnbarn!
Han ringer tvâ samtal och ger mig sitt mobil nummer om det skulle bli jobbigt eller om jag skulle känna mig ledsen
Sedan följer han mig ut till sekreteraren och viskar vad jag har och att hon mâste sätta upp en OP tid SNABBT.
Vi fâr inte förlora tid.
Hon ser pâ mig med pitié, stackars mig!
Själv vet jag inte vad jag säger, jag börjar att fâ ont i magen
När jag väl stâr pâ gatan igen, med min dossier som jag mâste fixa inom en vecka, ta tid med sövningsteamet,ringa läkare, bli lângtidssjukskriven och jag har sâ j*vla ont i magen sâ jag knabbt kan gâ nedât metron
12.30
Jag ringer V , telefonsvararen, han har gâtt och tränat
Jag ringer U, som genast hittar de rätta orden, mina târar kommer och jag har sâ ont i magen
Kommer jag dö snart?
Jag trodde aldrig att detta skulle hända mig
Att det jag har en cancer
Orden som man inte fâr säga , orden som folk inte vill nämna, orden som ger folk skräck i ögonen,
Hur mânga har inte tänkt, tur att det var henne och inte oss
Tänk pâ alla de som inte överlever, tänk pâ smärtan
Ta inte dagen för givet
Det kan gâ sâ fort

Aucun commentaire: