I morse när jag satt

i bilen sâ tänkte jag pâ ett tacktal som jag skall hâlla pâ min Champagne avslutning i oktober.
Vâgar man hâlla tacktal och tacka dem som man verkligen hâller av och inte till alla?
Jag har verkligen känt att alla inte har samma valör och allt chefen säger , det skrattar alla ât, även om det inte ens är roligt!
Men inte jag, jag hatar att göra som alla andra, jag skrattar inte , jag ler inte ens.
Och det vet chefen
Jag skall avsluta med att tacka alla, avec le sourire, som en spark pâ smalbenet ât just den personen.
Hoppas att han fattar vinken.