Kan jag fâ?

I gâr gick vi tre ut och ât och satt och smâpratade lite och bâda flickorna frâgade efter en lillebror eller en lillasyster. Vad säger man?
När jag fick barn sâ var jag en av de första i mina och vâra vänskapskretsar.
När vi satt hemma pâ fredags kvällarna med skrikande barn, spya pâ axeln och enorma pâsar under ögonen medans vâra kompisar gick ut och käkade och delade pâ en flaska vin och hade sovmorgonen dagen efter ,sâ gick vi upp nätterna lânga och försökte fâ barnen att sova, gungade, vyshade, lugnade ,gav mat medans tröttheten växte i kroppen och pâsarna under ögonen blev tyngre och tyngre.
När vâr äldsta var tre mânader, sâ blev jag gravid igen! Utan att gâ in pâ detalj sâ räcker det med en gâng.
När vâr yngsta kom sâ var vâr äldsta ett âr och hon gick dagen dâ lillasyster föddes, vilken gudsgâva att hon gick den dagen.
Lillasyster kom till världen skrikandes och skrek sig igenom dagar och nätter , dagar in och veckor ut. Jag grät när the healt visitor kom och när hon gick, ingen kunde hitta varför barnet grät.
Pâ motorvägen frân Heatrow och hem sâ kunde hon skrika oavbrutet medans hennes syster satt och tittade ut genom fönstret ostörd.
Dâ sa vi till varandra, Tur att inte nr 2 kom först för dâ hade vi stannat där.
När vâra vänner kom som barnvakter sâ var de slut när vi kom tillbaka, sâ jobbiga hade de varit!
Dâ tänkte vi, om 10 âr sâ är det de som sitter med smâbarn medans vi kan gâ ut och ta en drink ostörda och det är sant i dag.
Aven om jag vill ha barn sâ tänker jag i alla fall pâ att i dag har mitt liv som tonârsmamma precis börjat och jag vill helst inte börja om igen.
Sâ vi pratade om det i gâr, om adoption och andra saker, intressant diskussion och framför allt väldigt intressant att se sina barn gilla smâbarn!