När jag tänkte säga det sâ kom jag att tänka pâ annat och tog inte tiden att skriva om det.
De senaste tvâ dagarna har varit viktiga för mig, det har varit min mammas födelsedag och mina föräldrars bröllopsdag, de skulle ha varit gifta i 45 âr. De borde ha varit gifta och de borde ha kunnat fira bröllopsdagen med oss och de borde ha varir här under loven för att passa upp mig och ta hand barnen.
Nu är det inte sâ, men varje âr sâ lider jag igenom vissa mânader
Jag har sagt det sâ mânga gânger, sorgen gâr över frân förvâning till smärta och kan lägga sig och vara osynlig pâ ytan men i bland skunker man ned sorgens hâl och sâren rivs upp men det är inte lika smärtsamt längre, jag har lärt mig att leva med det.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire