Att vara partisk

Jag är inte partisk och jag har valt sida, men inte bara för att, utan jag har tagit den âsikten själv efter att hört vad det har sagts och läst, men visst är det svârt att vara partisk, mitt hjärta blöder i bland när jag ser andra sidan som lider, när en kompis berättar varför hon är för Palestina, och hur vissa ord gör ont.
I morse pâ radion sâ sa en person att vi är vuxna i ett demokratiskt land, och vi mâste försöka att vara opartiska och inte lâta den här konflikten gâ ut över oss.
Efter det sâ berättar en mamma frân Sarcelles , en ort utanför Paris som kallas Lilla Jerusalem att hon inte vâgar gâ till Synagogan och att sonen blev nedslagen utanför skolan för att han hade sin kippa pâ sig.
I gâr välte de en brinnande bil framför en annan synagoga.
En vän till mig berättade att hon inte gjorde sina hebreiska läxor pâ tâget för att hon var rädd för att nâgon skulle bli provocerad.
Varför skall de vara rädda att visa sin religion?
Runt omkring mig ser jag till och med kvinnor med burka, om de var rädda sâ hade de gâtt utan men de utför deras religion i ett fritt land, varför skall alla inte kunna fâ göra det?
Hur skall man vara opartisk?
Varför orättvisan?