är att ta förortstâget en morgon.
I bland tar jag bilen ned till station och parkerar pâ en gratis parkering, oftast när jag kommer tillbaka till bilen sâ är den omringad av andra bilar och har man tur sâ kommer man ur och har man inte tur sâ fâr man ett helvete att ta sig ur den lilla platsen, den dagen som jag inte kommer ur, sâ sparkar jag av en sidospegel!
Här i Frankrike eller borde jag skriva Paris, sâ stressar folk till jobbet och de stressar hem, de kan i bland ta enorma risker bara för att inte ta nästa tâg,10 minuter senare.
Sâ dâ har jag parkerat och sedan fâr jag hoppa mellan vattenpölarna och gâ till station, där perriongen är full, och tâget är halvfullt. Oftast sâ finns det inga sittplatser kvar sâ man fâr stâ i 20 minuter, i en proppfull vagn.
Väl inne i Paris sâ är det samma sak för metron.
Har man tur sâ kan man komma in och ur Paris pâ 40 min och har man otur mer än 2h.
Pâ torsdag är det strejk och det minimala service som ges är 1 av 3 tâg, jag vet i förväg hur det kommer att se ut, problemet är inte att komma in utan att komma hem.
För mindre än 2 veckor sedan sâ strejkade de, det tog 1H30 in och 2H30 ut.
Fâr man säja, Functionnaires de merde?
4 commentaires:
Hej Jenny,
Nu ligger min film Hästprataren från Provence på SVT´s hemsida.
Och vet du vad: Berättelsen om Pi är en av mina absoluta favoritböcker.
Så bra.
Boel
Hej Boella, jag har lite svârt med att komma in i boken, men alla säger att den är sa bra, jag fortsätter lite till.
Skall kolla filmen, hoppas att du har det bra. Kram
Ja fy satan vad förbannad jag är!
Eller hur Dosiss, i min ilska sâ säger jag, virer tous les functionnaires grevistes , rempalcer les par les gens qui veulent travailler et qui sont au chômage!
Marre marre marre marre
Enregistrer un commentaire