I gâr var jag ute

pâ middag och när jag kom hem sent och inte sett barnen pâ kvällen sâ smyger jag in i deras rum och lyssnar om de andas ( jag har gjort det sedan de är bebisar och allt för ofta sâ väcker jag C sâ jag tvingar mig själv att stâ och lyssna efter hennes andetag i dörren, M kan man gâ in och ofta sâ fâr man dra ned täcket för hon är sâ varm, dâ känner jag mig direkt lugn, det ger säkerhet att se dem, och oftast sâ tänker jag pâ HUR mycket jag älskar dem, inte för jag glömmer det, men när jag kom in i badrummet i gâr sâ lâg det en rosa strumpa bakom soptunnan och en lâda gick inte att stänga för nâgon hade lagt en hârtorket och skruvat pâ den stora fönen som man torkar hâret med och det gjorde sâ att lâdan inte gick och stänga, och det lâg örhängen överallt och hârspännen, sâ i bland glömmer man hur tacksam man borde vara.