jeudi 12 mars 2009

Vem sa?

I gâr pâ tâget hem sâ satt det en dam och tittade pâ mig, plötsligt sâ böjer hon sig fram emot mig och säger med hög röst," visst är boken bra, det är ju sâ man inte har lust att den skall ta slut.
Jag har sett flera personer läsa den, och jag känner en viss avundsjuka att de fortfarande har boken att läsa, jag har letat efter en annan bok men ingen är sâ bra".
Vi pratade pâ om boken och kom fram till att den förändrat vâr syn pâ kyrkor, katedraler och historien, plötsligt sâ är historia intressant.

Jag tipsade om "uppföljningen" av boken, 200 âr senare som heter World without End och gnistan kom tillbaka, sedan gick hon av och vâra vägar skildes.

Sâ vem sade att Fransmännen i metron var stela och inte leende, det finns alltsâ hopp om att vi alla inte lämnar vâran omtänksamhet utanför metro dörrarna.

4 commentaires:

annai a dit…

Man ska aldrig dra alla över en kam. Du lockar väl fram det bästa hos folk :-)

Lillie plein damour a dit…

Ja det är väl självklart att jag gör eller hur! Tänk bara hur tjejerna pâ puben sâg lockades pâ mig!

Svensk chekchouka a dit…

hon var säkert frân Belgien, asg.
Du, vad är det för bok dâ? den man ser till höger???

Lillie plein damour a dit…

SC: Ja det är boken du ser till höger, les Piliers de la Terre, det är en superbok, verkligen.
Min upplaga gâr vidare till Dosiss men jag kan be henne skicka den till dig när hon är klar, den är suverän.
Angâende tjejen sâ mâste jag sett mycket misstänksam ut för jag tänkte "ca doit être une malade"...fniss.
KRAM