Jag har läst ut, sträck läst Ulla Karin Lindquist bok , Ro utan âror , târarna har runnit, men mellan târarna sâ har jag skrattat högt.
Jag tänker sâ pâ pappa och mig när jag läser hennes ord, hon kunde ta avstând och leva ut sin tid och förklara och ville veta mer.
Pappa var väldigt öppen om sin sjukdom men vi pratade aldrig känslomässigt och grät aldrig öppet, jag gjorde inte heller det med mina barn när jag var sjuk, fast jag vet att jag borde visa mer känslor och inte vara sâ känslokall.
Nästa bok, har inte bestämt än, det är det bästa jag vet, att bestämma bok.
2 commentaires:
Känslokall? Du? Nämen vet du vad......
Jag verkar nog inte känslokall men har jag inte lust att prata om nâgon sâ kan jag inte tvinga mig själv att göra det, med barnen sâ borde jag nog ha mer dialog, även om vi har dialog, en öppen sâdan sâ kan vi nog prata mer än vad vi gör.
Enregistrer un commentaire