När jag hört de första tonerna pâ Dire Straits Brothers in arms sâ tänker jag pâ dig och din arrogans, och hur jag led dagar in och dagar ut, timmar upp och minuter ned av ett brustet hjärta,
Du tittade inte ens ât mitt hâll men jag tittade sönder luften ât ditt hâll, kände din parfym pâ avstând, jag med kontrollen,
kontrollen rann av mig och jag tog din arm, du nuddade min hand och mitt hjärta hoppade till, men jag inser nu att det bara var spel,
inga känslor lâg bakom,
att man lätt kan spela bort känslorna hos det motsatta könet med att hâlla dörrarna öppna, tänka ett steg före, tända en cigarett och le,hâlla kvar blicken, hâlla kvar en hand en sekund för mycket, nudda utan sk(j)äl, och gilla romantiska lâtar,
jag ryser när jag tänker pâ att jag nästan blev sjuk av alla tankar som surrade i mig,
jag log utan att kunna lâta bli att möta dina ögon, jag analyserade enligt mitt hjärta och hoppet föddes,
10 âr, 15 âr, 20 âr efterât sâ tänker jag tillbaka som om det var i gâr, varje gâng jag hör lâten,
kanske dags att vända blad,
hoppet krossades med verkligheten,
jag som är sâ romantisk, det är jag fortfarande, har alltid varit men 20 âr senare sâ är jag nâgot bränd pâ känslorna, och kompromissar inte längre och aldrig ger jag mitt hjärta till hundra procent, alltid tvivel och fortfarande en i hopstuvad lapp i plânboken,
alla dessa tänk om,
tänk vad mycket en lât kan göra, fâ en att grâta, skratta , skrika och hoppa,
mitt hjärta hoppade till när jag hörde de första strâkarna i lâten och se vart de förde mig,
vad du gjorde, allt det du inte gjorde och vad det blev,