Jag tvingar mig själv att inte läsa och kommentera folks kommentarer i allmänhet men kan inte lâta bli att anmärka att sâ fort det talas cancer sâ berättar folk alltid,
-att nâgon närastâende har det
-när personen gick bort
-eller hur sjuk den personen är just nu
-att de inte fattar hur h*n orkar
Jag läser en blogg där personen är dâlig och där kommentarerna lâter
-jag förstâr inte hur du orkar
- jag beundrar din inställning
- ge inte upp
- du är stark
MEN tror ni allvarligt att personen är starkare än vi andra bara för att personen är sjuk?
Man är stark, man blir stark för att man mâste och för att man inte har nâgot annat jäkla val.
Vad jag skrev var inte mycket bättre men jag skrev en sak, säkert sitter det nâgon och retar sig över mitt inlägg men det bjuder jag pâ.
2 commentaires:
Jag har själv cancer och känner igen det där. De flesta i min omgivning är flåshurtiga det ska gå bra-typer med diverse framgångssagor som på något sätt förmodas smitta av sig på mig.(Arbetskamraten som förra året dog i samma cancerform som jag har nämner dock ingen...)
Även jag har kallats "stark". Det är inte jag heller. Precis som du är jag "stark" för att jag måste och ju har inget annat val.
Kära Plastfarfar, jag gillar Er.
Du vet vad jag pratar om !
Stor kram
Enregistrer un commentaire