mardi 22 septembre 2009

Och hon tog modet


med bâda händerna och knäckte det som hon hâllit undan sâ länge,
Hon mailade chefen och frâgade försikigt om de inte kunde ses över en kaffe , men hon glömde bort vilken ângest den mannen lever med sâ innan hon gick hem sâ hade han ringt och försökt att lirka ut vad det gällde och innan hon gick hem sâ lovade hon att det inte var en uppsägningen eller dâliga nyheter frân läkarna, och i morse när hon kom till jobbet sâ väntade en mail ,
hon borde vetat,
sâ hon ringde och pratade ut och han sa, det är väl klart, hur kan jag hindra dig frân att realisera dina drömmar,
sa han som har allt men ändâ läser för att bli större,
hur kan man inte känna nâgot för en sâdan fin person,
lättnaden rinner av,
nu gäller det bara att bli antagen av en skola med accepterad finansiering sâ kan
jag kalla mig konditor om ett âr!

5 commentaires:

Larssons a dit…

Men du, det gick ju alldeles utmärkt. Härligt!

Lillie plein damour a dit…

Tack Malin, och Tack Sofia,
Ni är tvâ pärlor, kram

genomseklerna.blogspot.com a dit…

UNderbart Jenny; Underbart! Jag tycker det är fantastiskt det du gör.

Anna a dit…

harligt!

Lillie plein damour a dit…

Tack Ankorna ( fyndigt skämt)
Ja det känns rätt det här!