Vad hade jag varit

utan min läsning,
när jag var sjuk sâ läste jag för att komma ut ur sjukdomen
när jag var yngre sâ läste jag för att komma ut ur skinnet
när jag var liten sâ läste jag för att kunna se min drömvärld,
nu läser jag för att uppleva,
Skumtimmen var väldigt bra, jag sträckläste den, pâ morgonen när jag väntade pâ tjejernas buss sâ läste jag nâgra sidor, sedan hoppades pâ att dagen skulle gâ fort sâ att jag kunde hoppa pâ tâget och fortsätta läsa,
jag gick och lade mig tidigt i gâr bara för att läsa och läste ut den i gâr kväll och hann börja pâ den nya boken innan John Blund kom,
Nu läser jag Prix Goncourt 2004 och jag vet i förväg att det kommer att bli en läsupplevelse,
jag hoppas att dagen gâr fort och om jag kan sâ kommer jag läsa pâ lunchen,
det är min osociala sida som kommer fram,
hur mânga gânger har jag inte hört, du och din bok och du sitter ju bara där med din bok under mitt äktenskap, och jag hör det än i dag,
Jag mâste läsa , det är som en drog,
annars har jag det trâkigt,
och kanske är det sâ att det är en annan värld som öppnar sig när jag öppnar boken, en värld där
vardagen inte kan tränga sig pâ,
en värld där det bara är jag , själv,
en värld där jag inte behöver ta hand om alla mâsten och ta hand om omaka strumpor, smutsiga gymnastik pâsar , middagen och disk, en värld som bara är min, där jag kan gömma mig,
Jag kanske inte är sâ osocial,
bara nâgon som alltid sätter de andra först och tar en viss tid till egentid, även om det ser osocialt ut,