Men jag vill ju gärna sâ väl...... *darr pâ underläppen*

och sonen som förvandlas till en marionett docka och kan inte säga emot, utan bara jakar med!!!!!

Jag borde fâ diplom, allvarligt talat, jag borde fâ ett diplom för att stâ ut med svärmor!

I dag skulle jag och handla och dâ skall hon ju naturligtvis med ( jag tänkte fâ en halvtimmes lugn och ro och strosa i affären), s$a jag drog ner inköpslistan frân 20 prylar till 5,
5 kommentarer för /emot och sedan skall det diskuteras pris, kvalité och att hon alltid gör bättre än alla andra

Vi kom i väg och hon fick välja ALLT vi skulle köpa, och sedan skulle jag betala, dâ rycker hon korter ur min hand, jag blev sâ paff sâ jag tänkte mig inte för utan drog tillbaka det, hela kön tittade generat och kassörskan skrattade nervöst,
jag betalade och svärmor började och grâta.
När jag försöker att förklarar att DE är vâra gäster sâ snyftar hon, men jag är ju pâ besök hon MIN SON... ( inte hos OSS?!)

Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka det sâ jag kör ut vagnen ur butiken och jag känner mig som en piltavla pâ tvâ ben; hela köns blickar och svämors pilblickar i ryggen, om blickar kunde döda!

Jag vet inte om jag skall skratta eller grâta........det är en ond cirkel, relationen gâr i berg och dalbana, vissa dagar sâ har vi trevligt och vissa gânger sâ är det sâ jag har lust att grâta.
ALLT man säger är INTE bra, INGENTING är bra nog för hennes son.

Och jag tröstar mig med, hon vill ju bara väl.....