mercredi 24 novembre 2010

Tvâ veckor har gâtt

och sorgen har lagt sig, jag blir inte târögd lika ofta, men jag tänker och tänker pâ allt som han inte fâr se mer, tankarna vi inte fâr dela längre och svär över att jag inte ringde mer.
Han fâr inte veta att han hade rätt, det här är inget jobb för mig, och
jag tittar ofta pâ hans sista sms, "oroa dig inte , vi ses när jag kommer hem frân NY"

2 commentaires:

En häxa på Vift a dit…

Kram

Nässelblom och choklad a dit…

Vad sorgligt och tomt...Märkligt när någon försvinner sådär - på något sätt vill man inte tro det. Man vill alltid hoppas och tro att det ska ordna sig till det bästa. Stor kram/Eva