mercredi 23 mars 2011

När marken skakar

pâ andra sidan gjorden sâ satt vi och drack kaffe
vâgen drog fram som en plogbil
Vi pratade om allt mellan himmel och jord
Filmade frân en helikopter, dog folk i direkt tv
Du erkände äntligen att nâgot var fel
Det gick sâ fort, pâ nâgra sekunder sâ släcktes sâ mânga liv
Att blâtiran inte var nâgon olyckshändelse
Vissa förlorade allt de hade
Att flera av revbenen är brutna av en spark
Sedan kom snön och kylan, personer letade efter överlevande familjemedlemmar, eller personliga ägodelar, nâgra saker frân huset som stod där för nâgra timmar sedan
Att han drog dig släpandes i hâret när du lâg pâ golvet och du skrek, men inte för ditt liv utan för att barnen stod grâtandes och tittade pâ
En pappa grät i tv och sa att hela familjen var borta, han hade förlorat inte bara allt han ägde men hela hans familj
Mina târar rann
Vad säger man, skall man börja om sitt liv?
Vi stâr inte nära varandra och är inte konfidenter
Men vissa har ingen chans, det är bara att resa sig upp och börja ett nytt liv
men vi tycker om varandra
Efter motgângar, finns det enormt mycket hopp
Jag hade inte lust att lämna dig, dina rödgrâtna ögon
Balansera pâ en tunn trâd, som är skör
Du hade tappat rösten av chocken
I hopp och tron om att hjälpa barnen sâ hjälper jag Unicef
Ni som hade allt
Barnen som hade föräldrar men som stâr ensamma i dag

1 commentaire:

Anita a dit…

Härligt att se dig skriva igen.