November 2006

Första veckan
Kommer in frisk-Gâr ut sjuk
Jag fick âka tidigt pâ morgonen för att kunna vara i Boulogne klockan 9 pâ morgonen för mitt protokol (cellfiftsprotokoll) tog flera timmar och pâ morgonen är vägen verkligen full med köer sâ jag âkte taxi klockan 6 och var pâ kliniken vid 7.30, 1 1/2 timme att vänta, oftast illamâende och jävlig.
Vid ingângen stâr en kaffe och thé maskin och jag tog i bland en citronthé som var sockrad, nâgot som jag inte kan dricka i dag
Man fâr komma in och sätta sig i en fâtölj i väntan pâ att bli "uppkopplad" till en maskin som sänder in cellgifterna.
Cellgiftsprotokollet som jag fick var en BEP, Bléomycine, Etoposide, Cisplatine , fem dagar i veckan var 21:a dag , i 3 kurer.
Jag sitter uppkopplad hela tiden och tar till och med mig droppet pâ toa.
Först corticoid ( kortison) för att inte spy och sedan 1 liter vatten som gâr genom systemet innan cellgifterna sätts pâ.
När en liter gâtt igenom sâ sätts cellgifterna in och
en efter en gâr de in i kroppen och efter dem kommer en och en halv liter vatten.
Vattnet tar längst tid.
Efter 1 eller tvâ dagar sâ kommer illamêndet och det sitter i tills 4 dagar efter sista kuren.
Aven om jag fick Zopfren,morgon och kväll,sâ kändes illamâendet starkt.
Ungerfär pâ onsdagen efter sâ kände jag mig tillräckligt bra för att hämta barnen i skolan , fast i bland gjorde jag det fast jag inte borde, pâ rangliga ben.
I mitt fall sâ satt jag oftast hela dagen för det tog tid för cellgifterna att gâ igenom kroppen, gâr det för fort sâ tär det pâ njurarna.
Det är ju gifter.
Till lunch fick vi välja lunch bricka eller frukost bricka.
Jag valde bara lunchbricka en gâng och det var första mândagen i den första kuren.
Jag mâr illa bara jag tänker pâ brickan.
När illamâendet väl satt sig sâ kunde jag bara äta saker som jag gillar, frukt och grönsaker, lättsvalda saker
Jag hade med mig clementiner och coca cola mot illamâendet och färskt kallt vatten.

Damen,Pascale som tar emot en innan cellgiftsbehandlingen, tog emot mig pâ mândag morgon innan kuren började, hon tittade snabbt pâ mitt protokoll och sa att jag inte skulle tappa hâret, min läkare hade sagt motsatsen sâ jag visste inte vem jag skulle tro pâ, men jag trodde pâ henne och att min läkare hade sagt fel.
Hon sa ocksâ att alla mâr illa och är förstoppade sâ jag skulle ta en forlax varenda dag och om det inte hjälpte skulle jag ta tvâ.
Dagen ett till dag 5 tog jag en Forlax men pâ fredagen tog jag tvâ och pâ lördagen kände jag mig bra och vi gick till och med till Art de Vivre och köpte tennis skor ât V men jag blev snabbt trött sâ vi köpte med oss libanesisk mat hem och vi ât framför tvn.
Pâ kvällen vaknade jag att det gurglade i magen och jag mâdde inte bra.
V hittade mig brevid toan 5 minuter senare, jag hade svimmat
Jag kallsvettades när jag kvicknade till och det zumzummade i öronen, det kändes som jag hade bomull i huvudet, men jag tvättade av mig snabbt med kallvatten och sedan gick vi och lade oss.
Jag vaknade dagen efter och var jättesvag hela dagen och ringde min läkare dagen efter men han sa att det var normalt, blodtrycket var lângt och det var cellgifternas fel.
Jag hade ocksâ sprutor Bleomycine, varenda mândag . Det gör ont och man blir lätt febrig efterât och det är det som gör att hâret faller av.
Det kom en sjuksköterska och gav mig sprutan och den mândagen sâ saknades det steriliserat vatten att blanda bleomycinet med och jag var för svag att gâ ut sâ sköterskan gick och köpte vattnet och kom tillbaka.
Dagen efter borstade jag hâret och tänkte gud vad jag tappar hâr, jag drog handen genom hâret och det tog ett tag innan jag insâg att hâret är pâ väg att falla av, dâ kom târarna.