Jag inser att jag inte mâr bra och jag vet att jag inte är frisk till 100%.
I bland inser jag inte allt som jag gick igenom förra âret, 2 OP, en cellgiftsbehandling, hâret som föll av, den dagliga ângesten, känslan att vara själv att bära allt
Sedan förra âret sâ har jag tagit mig igenom det värsta själv, tycker jag.
Jag har gâtt till en psykolog och skulle gärna fortsatt men hon är mycket upptagen, jag kan gâ till en annan person, men hon är verkligen duktig och vi kommer bra överens.
Jag undrar om jag nâgon kan hjälpa mig, eller om jag kan ta igenom mig detta själv.
Jag kan inte gâ och fortsätta sâ här, jag kommer att gâ in i en dörr av trötthet
Jag kan vila hur mycket som helst men jag är ändâ trött när jag vaknar och även om jag
Ruskar mig själv och tvingar mig att röra pâ mig sâ mâste mina medmänniskor inse att jag mâste fâ tid att gâ tillbaka och det som varit kommer aldrig att vara sâ igen
Jag har förlorat mycket kraft det gângna âret
Jag vet inte om det är jag som vill gâ tillbaka till mig själv eller om det är familjen som vill att jag skall gâ tillbaka
Det kan vara sâ att jag puschar mig själv att gâ tillbaka för snabbt
2 commentaires:
Gumman, jag tror du slår huvudet på spiken i dina funderingar. Pusha dig inte. Bestäm dig för att du några gånger per dag ska kunna känna att livet går bra, att du mår bra, att du inte är trött.
Det räcker.
Som att du lagar mat, eller gör något annat. Försök hitta saker som fyller dig med glädja och känslan av att ha åstadkommit något. Sitt inte och vänta på tröttheten och ångesten, utan bli glad när de positiva tankarna kommer. Ta emot dem, de är ett tecken på att det går åt rätt håll, men trötthet och ångest det blir man inte av med på en gång, så fokusera istället på de bra stunderna och var medveten om att de andra kommer. Varje dag.
De bra stunderna kommer sen blir fler och sprida ut sig över ditt liv.
Jag lovar.
kram
Tack sâ mycket.
Jag skall ta tiden att gâ ut och äta lunch och njuta av det.
Kram
Enregistrer un commentaire