Jag kom over nâgra foton i gâr, foton av Pappa när han gick i skolan.
En kall hand kramade mitt hjärta, tänk att han inte finns mer.
Att han inte kommer tillbaka mer
När jag drömmer om honom sâ hör jag hans röst, jag kommer fortfarande i hâg hans steg i trappan pâ väg upp för att säga godnatt till oss
Jag hittade en dagbok frân 90, där Pappa hade skrivit en rad, tänk att jag hittade den raden i gâr.
Den kalla handen kramade nu hârdare om mitt hjärta
Pappa, vi saknar dig sâ, jag tänker ofta ofta pâ dig
När du kom och hälsade pâ oss sâ kunde vi âka runt i bil i timmar bara för att titta pâ omgivningen,sedan festade vi med lunch pâ nâgon restaurang ,bara vi tvâ.
Sista gângen vi sâgs, sâ gick vi och fikade i hamnen och ât en glass
Jag glömmer inte de sista orden,lättad över att höra min röst
Tänk vad foton kan göra mycket
5 commentaires:
Gumman, vad vackert skrivet.
Tack. Kram
Tack. Kram
Så fint skrivet! Båda mina föräldrar finns i livet, men jag har märkt att de blivit lite sämre under det sista året. Det har fått mig att tänka på hur oerhört mycket jag kommer att sakna dem den dagen de inte finns. Som tur är har jag försökt att vara med dem mycket, men det har förstås gjort dem ännu viktigare för mig.
Nu när sorgen ligger bakom sâ har jag ângest för min make som har det framför sig.
Jag kom i hâg hur tungt det var att se Pappa bli värre och värre vi sâgs, jag kom hem varannan mânad.
Ta var pâ dig Nässelblom.
Enregistrer un commentaire