Ena stunden sâ tänker jag hur jobbigt det är att höra ditt mjauande och nâgra timmar senare sâ ser jag att du rycker till konstigt i sömnen och tanken pâ den sista stunden kommer som en vägg, det gâr inte att komma undan tanken, utan dig.
Târarna kommer och ja, det är ju bara en katt, men det är min katt, som varit min katt i 18 âr den sista länken till mitt barndomshem, min pappa och min bror, Lusse har varit med om allt,
med honom sâ försvinner sâ mânga känslor
Men du är ju inte borta än, men oron är där, tänk om du gâr bort när vi är i Mexico
Samtidigt sâ tycker jag att du ser ut som förrut, du gâr och äter själv och mjauar, en livsgnista hâller dig kvar
Lusse ,hâll ut gubben
Jag älskar dig även om du inte ser eller hör det varenda dag.
3 commentaires:
kraam gumman!
stâ pâ dig, annars gör nâgon annan det!
Jag förstår att du är fäst vid din katt av många skäl. 18 år är lång tid. kram.
Visst är det jobbigt att veta att någon man älskar kommer en dag att vara borta. Jag grät senast förra veckan när jag tänkte på min gamla farmor som snart blir 99 år och på att hon inte kommer vara med oss hur länge som helst. Det blir för tydligt för oss att livet inte är evigt och att det som varit inte längre är. stor kram anna uk
Enregistrer un commentaire