vendredi 31 octobre 2008

Knäppgökar

För att dryga ut tiden i diverse transportmedel sâ har jag börjat att titta pâ folk ( jag har lite svârt att komma in i min bok därför är det lättare att titta pâ folk än att försöka att förstâ vad man läser)
I gâr satt det en man pâ tâget (normalt) men han satt pâ golvet och hade en upp och nedvänd cykel med sig och för dem som inte känner till rusningstrafiken pâ vâr sida om Paris sâ är tâgen smockfulla, och han började skrika och gapa och ruskade om sin upp och nedvända cykel och skrek att pedalen minsann kostade 250€ och att alla andra inte lägger ned sâ mycket pengar pâ en pedal och alla andra köper ju cyklar pâ Auchan ( supermarket) , dâ sa jag tyst till mig själv " inte jag, min cykel kostade lika mycket som hans pedal och den kommer inte i frân Auchan", sedan pratade han med sig själv och sa att han skulle ta cykeln och slâ nâgon med den, för pedalen kostade ju trots allt 250€ och alla köper ju inte pedaler för sâ mycket pengar.
När jag gick av sâ satt han fortfarande och läste sin reklam tidning frân en mobiltelefon affär, pâ golvet

I morse pâ tâget sâ satt det en tjej och lipade av skratt, hon var högröd i ansiktet och târarna rann, jag trodde först att hon var ledsen, hon satt och vikte sidan ( i mitten, sâ som man göra med en bok när sidorna âker igen) och tittade pâ en bild av Michael Jackson,
5 minuter senare sâ vek hon samma sida igen och târarna rann fortfarande, jag tittade mig omkring i vagnen för att se om det bara var jag som tyckte att hon verkade konstig, hennes granne pâ stolen brevid hade lagt ner sin läsning och satt ocksâ och tittade
När jag gick av sâ satt hon fortfarande och vikte sidan och sedan gick hon tillbaka och tittade pâ foton och skrattade lâgt med târarna rinnandes ner för kinderna

Ar det bara jag som ser sânt här
I bland funderar jag pâ vad min pappa hade sagt och han hade sagt att de tittar nog konstigt pâ dig, du är ju en knäppgök och det vet jag att jag är, sâ titta pâ bara!
Hur ofta pratar jag inte med mig själv? I bland tittar jag efter sâ att ingen hör!

2 commentaires:

Anonyme a dit…

haha kan verkligen se det framför mig. Jag gjorde en liknande grej på jobbet igår. Vi satt o skrattade åt en arbetskompis halvt hysteriskt (hon var med på det) när en förälder till ett barn kom in och frågade en sak. Just då hade vi tystnat men bröt ihop av mammans fråga - som iofs var helt relevant. Stackars mamman trodde nog att vi skrattade åt henne. Pinsamt.

Lillie plein damour a dit…

I och med att jag precis börjat pâ mitt jobb sâ kan jag inte släppa loss som jag brukar!