vendredi 30 octobre 2009

Mamma

Grattis pâ födelsedagen pâ mândag, var med mig dâ och hâll mig i handen,
jag är säker pâ att du alltid är det , att du aldrig släppt min hand sedan 21 âr och jag kanske borde tacka dig och pappa för styrkan
Alla frâgar var styrkan kommer i frân och jag svarar, jag hade ju ingen annan chans, jag var tvungen att klara mig själv, jag har liksom ingen famn att krypa upp till , nâgon stor Pappa att gömma mig bakom,
Men lât era strâlar skina över mig pâ mândag, hâll mig i handen, stâ nära, smek mig över hâret,
hâll om mig, krama mig sâ strykan gâr genom mig som en stöt,
Det blir inga gula rosor Mamma, det har inte blivit det sedan din kista täcktes av dem, den dagen tappade de gula rosorna sin lyster och sin lukt,
Dagen efter sâ är det er bröllopsdag, de gula rosorna i brudbuketten fyller 46 âr, färgen är borta, Jag har ett Ert bröllopskort hemma, jag har ramat in det för Pappa har skrivit,
"min lilla gumma, sâ farligt är det inte"
Det fick jag när jag lipade i telefonen över bröllopsplanerna som gick i kras, och alla drog sina viljor ât olika hâll och jag var gravid och trött,

är ni stolta över mig?
Det blev inte som vi planerat, men vad blir det?
Kram