Allt det där man aldrig fâ sagt

Jag har en dikt samling hemma, med flera dikter som jag skrivit under min uppväxt, och jag hittade dem häromdagen (!) tillsammans med andra mycket mer viktiga papper, jag satte mig ner och började läsa, det är verkligen allt det jag aldrig fick sagt.

Jag skulle vilja säga till Pappa att jag bävar för den 10 augusti och morgonen dâ han drog sitt sista andetag, hur jag stressade för att hinna med planet men hann bara ut ur duschen innan min mobiltelefon ringde, hur saknaden är den samma , lika djup och lika smärtsam,men hur jag lärt mig att leva med den.
Jag skulle vilja säga till min vän som lider av en obotlig sjukdom att jag är orolig,
jag skulle vilja säga till en svensk tjej pâ andra sidan om Atlanten; att det är verkligen en kamp för livet, till min finaste kompis vars pappa är sjuk, jag grät när jag läste din mail;
till mina vänner runt omkring världen, ni är guld värda, verkligen, jag älskar er sâ.
Slutligen sâ vill jag säg till de tjusiga rävarna, att not mess around med Ekorrmamman!!

Jag tar ofta inte tiden till att skriva till Er, en det betyder inte att jag inte tänker pâ er!

Men jag vill ju gärna sâ väl...... *darr pâ underläppen*

och sonen som förvandlas till en marionett docka och kan inte säga emot, utan bara jakar med!!!!!

Jag borde fâ diplom, allvarligt talat, jag borde fâ ett diplom för att stâ ut med svärmor!

I dag skulle jag och handla och dâ skall hon ju naturligtvis med ( jag tänkte fâ en halvtimmes lugn och ro och strosa i affären), s$a jag drog ner inköpslistan frân 20 prylar till 5,
5 kommentarer för /emot och sedan skall det diskuteras pris, kvalité och att hon alltid gör bättre än alla andra

Vi kom i väg och hon fick välja ALLT vi skulle köpa, och sedan skulle jag betala, dâ rycker hon korter ur min hand, jag blev sâ paff sâ jag tänkte mig inte för utan drog tillbaka det, hela kön tittade generat och kassörskan skrattade nervöst,
jag betalade och svärmor började och grâta.
När jag försöker att förklarar att DE är vâra gäster sâ snyftar hon, men jag är ju pâ besök hon MIN SON... ( inte hos OSS?!)

Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka det sâ jag kör ut vagnen ur butiken och jag känner mig som en piltavla pâ tvâ ben; hela köns blickar och svämors pilblickar i ryggen, om blickar kunde döda!

Jag vet inte om jag skall skratta eller grâta........det är en ond cirkel, relationen gâr i berg och dalbana, vissa dagar sâ har vi trevligt och vissa gânger sâ är det sâ jag har lust att grâta.
ALLT man säger är INTE bra, INGENTING är bra nog för hennes son.

Och jag tröstar mig med, hon vill ju bara väl.....

Singuila - Ma nature

Nu är datorn min i 5 minuter!

Med Angus & Julia i lurarna , en plommon kompott som puttrar pâ spisen sâ börjar jag ett inlägg som jag gâtt och dratt med och inte hittat inspiration till.
Jag har bara goda nyheter att komma med, jag är frisk förklarad, jag fick mitt konditor diplom, negon med företaget gick bra, solen skiner och det regnar dâ och dâ för att föda plantor och gräsmattor och när det blir för varmt sâ badar vi barnens pool och när det regnar sâ spelar vi sönder amarna pâ wii, och tennis,
vi är nu i vänta pâ mycket och det gâr framât,
Jag tror att jag njuter av mitt liv, det hade kunnat vara annorlunda, om...
14 dagar i Egypten i juni för luftombytets skull, vi fick luftombyte och en kultursmäll, en ordentlig en.
Nu är vi alltsâ pâ landet efter att ha lämnat huvudstaden och vârt käraste kvarter och Eiffeltornet...
Här pâ landet är det avslappnat och ett annat liv, jag tror vi kan trivas här.
Jag glömde att säga att vi är tvâ om en dator och datortiden slâss vi om...nu lämnar jag över för mina fem minuter är slut,