Klumen i halsen

sitter fortfarande , men det gâr att svälja.
Jag tänkte att jag kanske är pâ väg att bli sjuk sâ jag drack en kopp thé, men klumpen satt fortfarande där, sedan tänkte jag att det är säkert en tumör, och sedan skenade tankarna i väg.
Detta är ângest, svârt att andas, svârt att fokusera pâ nâgot annat än sig själv, grâten i halsen, man känner sig svag och liten, och det är jättevsârt att handskas med det, det hjälper inte att tänka pâ annat och det gâr inte att resonera sig själv, oftast hâller jag tankarna för mig själv för de lugnande orden kommer ofta ut fel och man faller ännu längre ner, tur att jag har sâ fina vänner som jag kunde maila till i helgen och berätta, de är lângt bort och de behöver inte ta mina târar , bara min ângest

Kaffe och mycket jobb, tack för att ni finns.