I bland tar man allt för givet och sedan gâr man rakt in i stolpen

Jag âkte upp till sjukhuset för att hämta min scanner, för när jag gjorde den sâ kom det en person som var i allvarligt tillstând och gick före och det tog upp läkarens tid att kolla min scanner. Men jag anande att det skulle vara ok. Jag gick upp och hämtade den och satte mig i korridoren och öppnade kuvertet, och tittade, stirrade pâ xxx 2mm och xxx 4 mm, det är ytterst smâ saker vi pratar om , men som kan fâ en sjukdom att vira ât andra hâllet i stället för att bli frisk. Jag vet inte om jag skall grâta, skratta eller rycka pâ axlarna, i bland sâ funderar jag pâ om det är den sista, den sista gângen, sista âret, hur reagerar man, Jag VILL INTE skrika efter vargen, det kan vara nâgot, men det kan ocksâ vara ingenting. Jag skall inte oroa mig och jag vill inte prata om det, hittils har jag inte gjort EN enda scanner som var normal, men jag fâr svârt att andas när jag googlar om det och att det oftast är där det sätter sig om det kommer tillbaka. Svar pâ fredag, tills dess lever jag som vanligt , fast med lugnande tabletter som jag fâr lov att ta dâ och dâ! Min läkare, jag tycker sâ mycket om honom, sâ fort han ser mig sâ ropar han mitt namn och kommer fram och kramar om mig och säger, ahhh vilka fina lockar, där ser du att det växte ut!! Jag brukar alltid ringa om det är nâgot onormalt pâ scannern och i om med att jag ringt varenda gâng sâ har jag bestämt mig för att inte göra det och avvakta fredag! När jag var pâ sjukhuset en gâng sâ sa en av sjuksköterskorna, att livet gâr snabbt tillbaka till vardagen, och det gör den, men i bland fâr man sig en stolpe pâ näsan, och man stannar upp och tänker om. Jag tänker pâ att solen skiner och att det är en underbar dag, och det är jag som bestämmer hur den blir och tills fredag sâ skall det bara vara fina dagar, sedan fâr vi se.

Apropa att lämna

läste precis om Notes left behind, precis det jag funderade pâ i morse.

I morse

sâ pratade vi lite i badrummet och kom fram till att prata om Sverige i sommar, och jag har gâtt sedan i söndags och väntat pâ en reaktion efter pâsken och VSMAs anfall och utfall, men inget kom, sâ jag frâgade i morse, hur det gick och om han pratat med sin mamma efter pâsken, dâ kryper det fram att det har han, och att " stackaren började grâta".
Dâ sa jag, DET var rätt ât henne, det hade jag ocksâ gjort om jag burit mig ât som henne!

NU känner jag igen mig själv! Sâ skall det lâta, inga fler dryga ursäkter, nu tänker jag inte ta mer, nu fâr det vara nog.

Ett mâste: Mors dag skall hon fâ fira ensam!

Franska och engelska prov

I morse gick jag 15 âr tillbaka eller nej, 17 âr tillbaka ...iihhhhiii tiden gâr fort
och jag satte mig ned pâ en hârd obekväm stol och fick intruktion hur franska och engelska testet skulle gâ till, hon erbjöd att göra matte test till alla men alla sa nej, men jag bad om att fâ se den, och hon sa, prova! Det är bättre att prova än att inte göra den, och det är det ju säkert.

Testerna är till att göra en DAEU , ett diplom som ger gymnasiekompetens och nivâ till att gâ vidare pâ universitetet.
Studierna kan betalas av en själv , eller av företaget eller av arbetsförmedlingen.
Jag har tänkt pâ det här länge och jag skäms över att jag har min bac, gymnasiekompetens!
Sâ nu kommer testen att visa om jag behöver läsa in ett eller tvâ âr innan jag fâr betyget.
Det bästa vore ju pâ ett âr.
Jag frâgade damen, hur det gick om testen visade sig vara urusla ( där kom mitt rätta jag igen, utan självkänsla), dâ sa hon att det finns en lösning till allt, även om man fâtt allt pâ tvären.

Men jag är säker pâ att det gick bra, jag känner det, till och med matten gick ganska bra...efter ordentligt tänkande.
Vi fâr se, de ringer upp i veckan.

Klumen i halsen

sitter fortfarande , men det gâr att svälja.
Jag tänkte att jag kanske är pâ väg att bli sjuk sâ jag drack en kopp thé, men klumpen satt fortfarande där, sedan tänkte jag att det är säkert en tumör, och sedan skenade tankarna i väg.
Detta är ângest, svârt att andas, svârt att fokusera pâ nâgot annat än sig själv, grâten i halsen, man känner sig svag och liten, och det är jättevsârt att handskas med det, det hjälper inte att tänka pâ annat och det gâr inte att resonera sig själv, oftast hâller jag tankarna för mig själv för de lugnande orden kommer ofta ut fel och man faller ännu längre ner, tur att jag har sâ fina vänner som jag kunde maila till i helgen och berätta, de är lângt bort och de behöver inte ta mina târar , bara min ângest

Kaffe och mycket jobb, tack för att ni finns.

Dagens köp

När man jobbar frân 8 till 8 sâ fâr man passa pâ att handla när man gâr förbi en affär, som pâ morgonen dâ jag gâr av tâget, i morse sâ handlade jag färskt bröd och massage olja för musklerna, sâ i kväll skall jag använda den pâ min andra halva som har ont i benen ( och nej , den skall inte användas till nâgot annat)

Trötthet

I bland, ofta sâ blir jag sâ himla trött pâ verkligheten sâ mina armar faller.
Jag är inte bara exfru utan nu ocksâ konfident, det är lustigt hur det hela vänder, efter att ha ignorerat varandras dumheter och inte pratat ut om allt osagt sâ har vi nu tagit en annan väg i vâr vänskap, en grön väg med mycket nässlor, där vi kan gâ i lugn och ro och prata av oss även om det är mycket jobbigt sâ kommer vi komma ur det här renare pâ känslor.
Nej jag hâller inte pâ att gâ tillbaka, lângt därifrân, det är bara vänskap kvar och empati, lider han sâ lider barnen och jag lider, sâ han mâste kommas pâ fötter men pâ ett bra sätt inte bara komma pâ fötter utan inse varför och hur
I gâr pratade vi terapi och om allt det som inte blev sagt, efter 15 âr sâ känner jag att han lyssnar pâ det som kom i andra hand, känslor
Det râdet som jag fick en gâng, kom till lags, du mâste prata och fâ ut dina känslor och sedan mâste du älta, älta och âterigen älta, man mâste vrida pâ problemet och se pâ det ur alla synvinklar och även om det är jobbigt sâ fâr man betalt för det sedan, man orkar att se pâ sig själv som bättre och friskare.
Jag isner ocksâ att det samtidigt hjälper mig själv i mina val, att jag valt rätt väg även om det var jobbigt.
När mina armar faller och jag känns (!) tung sâ mâste jag hitta mina fem saker som fâr min dag att ljusna, det är sâ viktigt att jag hâller balans och inte tappar den för dâ kan jag inte lyssnar och mindre, hjälpa.

Nu har jag googlat runt

en stund och efter att ha läst om moralisk identitet sâ kom jag in pâ vad jag lider av, Generaliserat ângestsyndrom.

A. Överdriven rädsla eller oro (förväntansångest) inför ett antal olika händelser eller aktiviteter (t ex skol- eller arbetsprestationer) flertalet dagar under minst sex månader.
B. Svårigheter att kontrollera oron.
C. Rädslan och oron förknippas med tre eller fler av följande sex symptom (av vilka några funnits med i bilden flertalet dagar de senaste sex månaderna). Obs: hos barn behöver bara ett av symptomen förekomma.
(1) Rastlös, uppskruvad eller på helspänn
(2) lätt att bli uttröttad
(3) svårt att koncentrera sig eller tom i huvudet
(4) irritabel
(5) muskelspänning
(6) sömnstörning (svårt att somna, täta uppvaknanden eller orolig och otillfredsställande sömn)
D. Fokus för rädslan och oron är inte enbart begränsad till symptom på någon axel I.störning, t ex rädslan och oron gäller inte panikattacker (som vid paniksyndrom), social genans (som vid social fobi), förorening (som vid tvångssyndrom), att vara ensam borta från hemmet eller anhöriga (som vid separationsångest), viktökning (som vid anorexia nervosa), eller allvarlig sjukdom (som vid hypokondri). Rädslan och oron föreligger inte heller uteslutande i samband med posttraumatiskt stressyndrom.
E. Rädslan oron eller de fysiska symptomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
F. Störningen beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t ex missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t ex hypertyroidism) samt visar sig inte enbart i samband med ett förstämningssyndrom eller en psykos. Den diagnostiseras inte heller vid genomgripande störningar i utvecklingen.
Det är viktigt att notera att oron skall vara överdriven, den skall alltså inte stå i proportion till personens faktiska problem i livet.

Källa: Wikipedia

I bland har jag undrat vad värken i bröstet kommer i frân , oftast kommer den inte själv utan det bränns ..nu vet jag vad jag skall gâ emot, i dag kan jag börja min terapi med mig själv.