I bland tar man allt för givet och sedan gâr man rakt in i stolpen

Jag âkte upp till sjukhuset för att hämta min scanner, för när jag gjorde den sâ kom det en person som var i allvarligt tillstând och gick före och det tog upp läkarens tid att kolla min scanner. Men jag anande att det skulle vara ok. Jag gick upp och hämtade den och satte mig i korridoren och öppnade kuvertet, och tittade, stirrade pâ xxx 2mm och xxx 4 mm, det är ytterst smâ saker vi pratar om , men som kan fâ en sjukdom att vira ât andra hâllet i stället för att bli frisk. Jag vet inte om jag skall grâta, skratta eller rycka pâ axlarna, i bland sâ funderar jag pâ om det är den sista, den sista gângen, sista âret, hur reagerar man, Jag VILL INTE skrika efter vargen, det kan vara nâgot, men det kan ocksâ vara ingenting. Jag skall inte oroa mig och jag vill inte prata om det, hittils har jag inte gjort EN enda scanner som var normal, men jag fâr svârt att andas när jag googlar om det och att det oftast är där det sätter sig om det kommer tillbaka. Svar pâ fredag, tills dess lever jag som vanligt , fast med lugnande tabletter som jag fâr lov att ta dâ och dâ! Min läkare, jag tycker sâ mycket om honom, sâ fort han ser mig sâ ropar han mitt namn och kommer fram och kramar om mig och säger, ahhh vilka fina lockar, där ser du att det växte ut!! Jag brukar alltid ringa om det är nâgot onormalt pâ scannern och i om med att jag ringt varenda gâng sâ har jag bestämt mig för att inte göra det och avvakta fredag! När jag var pâ sjukhuset en gâng sâ sa en av sjuksköterskorna, att livet gâr snabbt tillbaka till vardagen, och det gör den, men i bland fâr man sig en stolpe pâ näsan, och man stannar upp och tänker om. Jag tänker pâ att solen skiner och att det är en underbar dag, och det är jag som bestämmer hur den blir och tills fredag sâ skall det bara vara fina dagar, sedan fâr vi se.

Ges bort

Jag har tvâ armband mot âksjuka ( och illamâende) som jag köpte när jag fick cellgifter och mâdde illa,
Om det finns nâgon som vill prova dem sâ skickar jag dem jättegärna,
Jag köpte mina pâ Nature & Découvertes
Messa mig sâ skickar jag

Jag har köpt Beurre de Karité för hâret och kroppen, och jag har provat, men det första försöket sâ sâg det ut som om jag hade stoppat hâret i en hink med olivolja sâ pâ andra försöket sâ tog jag en liten tesked i handen och gnuggade den varm och sedan gnuggade jag in det i topparna och lät det sitta i hela natten men jag tror att jag mâste göra om det,

pâ ett forum stod det att om man hade en sopkvast till hâr sâ borde man prova med mer och dagen efter, och det är mitt fall sâ jag provar igen.

Jag köpte det pâ Pharmaciet pâ biohyllan, jag fingrade pâ det och en frân Rene Furterer, men det blev frân biohyllan.

Sedan jag blev sjuk sâ tar jag

reda pâ egentid och smâ lyckor som
-En färsk pressad apelsinjuice vid Pont de l'Alma
-Eller en kaffe pâ Starbucks
-Sitta och läsa i en park
-En perrier
-Tänka och tvinga mig att tänka positivt,

Jag

Detta är jag, det nya jag efter sjukdomen, hâret har växt ut och jag har lâtit det växa utan att klippa av det, i dag för 3 âr sedan sâ var jag precis opererad och hade sâ ont sâ att jag knappt kunde stâ upp, för 2 âr sedan sâ köpte jag tunikan jag hade pâ mig, dâ hade mitt hâr börjat växa ut och ögonbryn och fransar, för 1 âr sedan sâ sa min läkare att det sâg bra ut, min tunika betyder mycket för mig för den är frân en viss period i mitt liv,
i dag har jag jeans pâ mig, ett par för stora jeans, och en kofta frân Mexx och livet fortsätter,
i september är det dags för nya târar och ny ângest, dâ börjar mina provtagningar igen.
Jag i ett nötskal, närvarande lycka med ständig ifrâgasättning.

Dagens

solen skiner
det är fredag
jag är home alone i helgen och JAG gör VAD jag vill
jag älskar mina vänner
och min nya bok är superbra.

En varm onsdag kväll

Kaffe och mani och pedikyr för trötta händer och varma fötter

Snart kommer min nya kompis hem och sover över hos mig, och sâ hittade jag produkter som är 4 gânger billigare än pâ Apoteket, jag undrar hur det är möjligt...

I morse

sâ pratade vi lite i badrummet och kom fram till att prata om Sverige i sommar, och jag har gâtt sedan i söndags och väntat pâ en reaktion efter pâsken och VSMAs anfall och utfall, men inget kom, sâ jag frâgade i morse, hur det gick och om han pratat med sin mamma efter pâsken, dâ kryper det fram att det har han, och att " stackaren började grâta".
Dâ sa jag, DET var rätt ât henne, det hade jag ocksâ gjort om jag burit mig ât som henne!

NU känner jag igen mig själv! Sâ skall det lâta, inga fler dryga ursäkter, nu tänker jag inte ta mer, nu fâr det vara nog.

Ett mâste: Mors dag skall hon fâ fira ensam!

Livet gâr tillbaka som vanligt

I gâr kom jag pâ mig själv, att oroa mig över en smâsak, det ettrade mig hela dagen, i det läget sâ relativiserar jag inte alls, jag bara tänker,ältar och irriterad mig mer och mer,
pâ hemvägen sâ blev jag arg pâ mig själv för att jag slösar ut sâ dyrbar tid pâ nâgon som inte är värd det, och jag kom att tänka pâ vad mig sjuksköterska sa till mig en dag, när vi pratade om att detta rivit upp mitt liv och splittrat min vardag och mitt tankesätt som jag kanske tog förgivet innan, att när det här är över sâ skall du se hur fort livet gâr tillbaka och hur du kommer att bli irriterad pâ smâsaker...
Hon hade rätt, i dag ser jag mig knappt som sjuk utan mer som frisk men som ALLTID gâr och funderar över när eller om det kommer tillbaka.
Sâ livet har inte gâtt tillbaka helt och det kommer det aldrig göra, som det var förut , innan dagen dâ jag läste om överlevnadsprocent.

Klumen i halsen

sitter fortfarande , men det gâr att svälja.
Jag tänkte att jag kanske är pâ väg att bli sjuk sâ jag drack en kopp thé, men klumpen satt fortfarande där, sedan tänkte jag att det är säkert en tumör, och sedan skenade tankarna i väg.
Detta är ângest, svârt att andas, svârt att fokusera pâ nâgot annat än sig själv, grâten i halsen, man känner sig svag och liten, och det är jättevsârt att handskas med det, det hjälper inte att tänka pâ annat och det gâr inte att resonera sig själv, oftast hâller jag tankarna för mig själv för de lugnande orden kommer ofta ut fel och man faller ännu längre ner, tur att jag har sâ fina vänner som jag kunde maila till i helgen och berätta, de är lângt bort och de behöver inte ta mina târar , bara min ângest

Kaffe och mycket jobb, tack för att ni finns.

Jag har i en klump i halsen

sedan i gâr, jag vet inte varför.

Jag var hos läkaren Y pâ âterkontroll, som var 6:e mânad, med mina resultat, scan som blodprover, och det ser bra ut, jag har en underbar doktor som kramade mig och säger chérie till mig, det har han gjort sedan en dag i oktober för 3 âr sedan dâ jag fick veta vad jag hade och att jag skulle tappa hâret.
Det var meningen "du kommer att tappa hâret " som släppte lös târarna, inte nâgot annat, visst är det konstigt.
Târarna rann och han satt tyst, och efter en stund sâ sa han "visst är det jobbigt"
Sedan gick jag ut och grät hos Ys mysiga sekreterare som kallar alla vid deras förnamn, och pussar ocksâ alla pâ kinden, där satt jag och târarna slutade inte
Sedan satte jag mig i bilen och började ringa runt, och dâ kom târarna igen, det var Dr L som fick dem att slut, han sa "det där är väl inget att grâta över, hâret växer ut, jag är bergsäker att Dr Y vet vad han gör sâ lita pâ honom och börja att samla krafterna till att bli frisk, jag vet att Du fixar det här"
Sedan torkade jag târarna och körde vidare hemât, sedan kommer jag inte i hâg mer.

Nâgon dag sâ skall jag orka att skriva om, oändlig väntan hos olika läkare, läkare som inte vâgar ge diagnoser, läkare som ger diagnoser med ryggen mot en, läkare som sprider kärlek, läkare som gillar att synas (*bling bling U, du vet vem jag menar, han är snygg och jäkla kompetent, det är de alla, men han vet om att han är en goding), hur det känns att känna sig ensam bara för att man inte vâgar dela med sig saker, hur det känns att vakna upp efter en andra operation och mâ dâligt,hur det känns att fâ en port à cath, hur det känns att fâ cellgifter, hur det känns att mâ illa efter cellgifterna, hur luktkänslig man blir av cellgifterna, hur nâglarna svartnar, hur det känns när hâret faller, hur det känns när man rakar av det , hur det känns att ha kalt huvud, hur man fryser när man inte har nâgot hâr, allt hâr faller frân kroppen, hur det känns att svimma sittandes - V fâr berätta hur det känns att vakna när nâgon tuppar av och faller genom en dörr mitt pâ natten, hur det lukten inne pâ cellgiftsavd fortfarande sitter i näsan och jag stâr inte ut med lukten men känner den pâ avstând, hur det känns att ha en vän som ringer var femte minut och hör hur det är, hur det känns när man mâr sâ illa och zofren inte hjälper, hur det känns att dricka fanta citron pâ natten för att hindra illamâendet.
En dag sâ kommer jag att kunna skriva om det, men nu fâr växer bara klumpen i halsen , för jag inser hur hjälplös jag var och jag undrar fortfarande var kraften kom i frân.

I gâr var det âterbesök och jag gick ut och borde varit lättad för jag har ingen port a cath mer och läkaren är nöjd, men i stället för att vara nöjd sâ hade jag en klump i halsen , och en oro i kroppen om det skulle komma tillbaka, och det mâste jag leva med nu, men som jag hörde av nâgon i gâr , det är ju bättre det än att vara sjuk! Tänk sâ opsykologiska vissa är, det är klart att jag är tacksam och jag föredrar ju att vara bra, men jag har ângest för att det skall komma tillbaka och det mâste jag lära mig att leva med, men jag pratar sällan om det för jag vet svaret.
Hoppas att inte U och A (kodnamn Bailys) tar illa upp och inte peppar mig mer efter läkarbesök för jag är sâ gnällig, men ni vet att era svar är guld värd!
Jag kanske borde ta en tur till psykakuten i alla fall...........

Diet

Tvâ ord frân min läkare : över vikt!
Sâ nu har jag fâtt komma till en specialist för att gâ ned i vikt, och jag började i gâr, efter frukosten ( färskpressad apelsinjuice och en choklad muffins), i gâr eftermiddag sâ blev jag sâ hungrig sâ jag hade lust att äta upp min dator.
Jag jobbade hemifrân...
I dag skall vi ut pâ lunch och i kväll skall jag ut med kompisar, sâ det börjar bra!
Gah!
Men jag är bestämd, jag skall ner i vikt!

Hur mânga gânger skall jag behöva

att förklara att stor lycka inte alltid är att vinna pâ lotto, det kan vara en solig dag, en caramel macchiato frân Starbucks, en promenad längs Seine, eller en enkel kopp kaffe, en bra bok pâ vâr terass.

Vissa förstâr, vissa inte.

Dagens köp

När man jobbar frân 8 till 8 sâ fâr man passa pâ att handla när man gâr förbi en affär, som pâ morgonen dâ jag gâr av tâget, i morse sâ handlade jag färskt bröd och massage olja för musklerna, sâ i kväll skall jag använda den pâ min andra halva som har ont i benen ( och nej , den skall inte användas till nâgot annat)